8 mah liort fromma liirda påstå, att Nordens skalder utgjort ett sådant såliskap; men ett enda historiskt bevis deruppå finnes icke. De nordiska skalderna voro ingenting vidare ån samtidiga sållskapskarlar vid Tyska och andra hof, der de fbrdrefvo tiden for sina beherrskare med så nger och åfventyrliga beråttelser. Om de fingo en lvckligt utford mordscen att besjunga, så sparades intet rokverk; hade de ingen verklig håndelse for hånd, så diktade de och lemnade sin vilda fantasi fritt lopp. Deras fornåmsta pligt var att besorja omvexlingar; ty samma sång och samma beråttelse måste snart våcka ledsnad. Inbillningskraffen fordrar alltid ny nåring; då glemmes det gamla, och nå- got nytt kommer i stållet, for att åter i sinom tid for- gåtas; och vid en dylik ebb och (lod år val svårt att tånka på muntliga traditionens bibehållande. Och dessutom , hvilka åro de styrken man påstår på sådant sått vara bibehållna? Ragnar Lodbroks dbdssång, den han såges hafva diktat vid slutet af 8:de seklet, år 29 strofer lang. Den åldre Starkodds qvåde om Sven- ska kriget, och som yrkas vara ifrån femte seklet, inne- håller ett så långt namnregister på kåmpar, att åfven det starkaste minne endast på kort tid kunnat behålla det. Den långa Hyndlu-visan i den aldre Eddan år genealogisk, och innefattar bfver 150 namn. Ar det då troligt, att allt sådant kunnat bibehålla sig fem eller sex sekler, en- dast genom muntlig tradition, och det ibland menhiskor, som endast tånkte på rof och mord? llårtill må man nu lågga de ofta mycket vidlyftiga prosaiska sagorna, af hvilka några i tryck utgora forsvårliga qvartband, och sedan profve man sin tro på deras bibehållande genom muntlig tradition under så rnånga menniskoåldrar. Till ånnu mera styrka for mitt påstående vill jag li- tet nårmare betrakta en enda af dessa sagor. Eyrbiggia- saga, utgifven i Kbpenhamn 1787. 4:o, skattas mycket hogt i Norden, och år ansedd for en den mest saunfår- diga. Man kånner hvarken forfattaren eller tiden då hon utarbetades, men imedlertid anser man den for mycket gammal, ehuru flera omståndigheter i densimma forekom- ma, af hvilka man kan sluta, att hennes ålder ej stråc- ker sig långre ån till- sednare halften af 15:de seklet. Det åldsta manuskript man kånner af densamma år blott från

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82