terst korta notiserna. Men det ar dock hogst sannolikt, att de Heruler, om hvilka Sidonius (VIII. 9) nåmner, att de stodo i forhållande med konung Eurik, aro samma stam, till hvilka Theodorik den store stålide det bref, hvari han återkallar i Herulernas minne de dem af Vest- gotherne bevisade tjenster. (Cassiodor. Variar. lib. III. 3). Då dessa Heruler såttas i forbindelse med Varner och Thuringare, så voro deras hemvist utan tvifvel emellan Elbe och Oder, i nuvarande Mecklenburg, eller i Bran- denburg. Svårare år det att med de forenåmnda bringa i sam- manhang de Heruler, som ungefår vid samma tid af Da- nerna blifvit fcrdrifna ur Skandinavien, alldenstund under- råttelserna om dem åro ånriu torftigare. Enligt Jornan- des’ ord (de reb. Get. c. 3) måste man antaga att Da- nerna, ungefår vid den tid, då Odoaker regerade i Ita- lien, fordrefvo de Heruler i Skandinavien, hvilka bodde i sodra Sverige bredvid Guterna (Gauterne eller Juterne). Jfr Procop. de bell. Goth. II. 15. Då de skandinaviska Herulerna, liksom sednare Norrmånnen,'voro djerfva sjo- rofvare och egde flera skepp (Idat. Chron. 1. c.), så kunde de, trangda af sina fiendtliga skandinaviska grannar, lått verkstålla en utvandring ofver Ostersjon*); åfven hade, såsom af nedanstående synes, Heruler, Varnernas gran- nar, redan forut nedsatt sig i grannskapet af Oderns ut- Iopp. De ur Skandinavien under sin konung Rodulph ut- vandrade Herulerna fdrenade sig nu med sina brodér so- der om Ostersjon till ett folk och en hår. Just som Syd- Herulerna efter Odoakers ddd och hans våldes upplosning genom Ostgotherne aftrådde från veridsbanan, hojde sig Nord-Herulerna mågtigt bland germanska nationerna. Men beklagligt år, att kållorna ofver en så mårkvårdig nation fly ta blott ytterst sparsamt. Blott två forfattare, l'roco- pius (de bell. Goth. II. 14, 15), och den i t!:de seklet lef- vande Paul Varnefrid (de gest. long. I. 20) gifva oss un- derråttelser, men hvilka mera tala om det Heruliska ri- kets undergang, ån om dess tillvåxt och blomstring; och *) Kilsson, A'Vilt. Hist. o. Anliqu. Al.ad:s Ilamll. XVIII. 287, yttrar: ^Att Eruleriia skutte liafva utgått från Skandina- vien, ar en blott gissning, hvorom Procop. icke nainner ett enda ord.” Jfr hSr ofvan sid. 45, noten. Uty.s oan.

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82