limer, Vandalernas konung, hade, sedan han af Belisar besegrats, flytt till ett ointagligt bergfåste. Att innesluta och från all till forsel afstånga denna, uppdrogs åt Heru- lerna, och utfordes af dem så omsorgsfullt, att efter en flera månaders sparrning den fdrskrackligaste hungersnod ntbrot hos de bel'agrade (S3t), En stormning, som Pha- ras foretog, for att påskynda fiistets intagning, misslyc- kades for det branta lagets skuil, hvarigenom hvarje an- fall liitt kunde afslås. Pharas forlorade af de sina, hvilka, såsom det synes, icke efter sitt folks vana, utan på ro- merskt satt voro val hevåpnade, 110 man. Med tålamod Stcrgick han till helågringen, som lofvade en långsam, men dock såker utgång. Då lian horde, att de behigrade ledo svår hunger, skref lian tili Geliiner ett Prel': «Jag år val blott en bar- bar samt en i skrift ocb tal och vetenskap okunnig man; dock skrifver jag till dig livad jag som menniska, slutande af sakernas våsende,- kan veta. Hvadan kommer det, min varde Gelimer, att du stortit ej blott dig sjelf, utan ock alit ditt folk i fbrderfvet, for att icke råka i fremmande tjenst? Ty, som jag tror, gdr du dig en beder af frihe- ten ocb menar att don fortjenar att man for dess skuil underkastar sig hvarje vedcrmdda; livarvid du icke be- tånker, att du varder en slaf bos Maurerna, till hvilka du i Jyckligaste fali såtter ditt hopp. Skulle det icke båttre vara, att lios Romarne tjena i armod, ån lierrska i Pappua (fåslet) ocb lios Maurerna? Men dig synes det vara ofvermåttet af smålek att stå under samma furste med Belisar. Afvand dessa tankar, kåre Golimer! Åro icke ii/vcn vi (Herulerarifbrare) af foniiim bord och be- rovivifi oss dock nu nf nit tjenu kejsfircn? Som man sa- ger, vill kejsar Justinianus upptaga dig i senaten, beklåda dig med patriciatets libgsta lieder, begåfva dig med de basta gods oeh mycket penningar, ocb Belisar vill taga det på sig och gå i god for att delta allt så skall vara. Bu kan med jemnmod draga alla missoden, om du be- tånker, att det gifves intet som icke menniskan måste lida. Men om din olycka skulle kunna mildras genom na- got godt, skulle du icke gerna bjuda bånderna dertill? Måste vi icke tro, all Lyckans blidtiet och ogunst år be- ståmd efter samma ode? Annat ån detta tro icke en gång

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82