ordning som fortjenstfull, kunna lemna rum forden fcire- stållning, att de sagor, som islåndarne ha gemensamma med tyskarne, skulle ha uppstått oafhångiga hos båda folken. Islandarne ha med sin vanliga frihet behandlat de tyska beråttelserna, omarbetat dem till helt egna skald- verk och bringat dem i ett omedelbart sammanhang med sin poetiska mytologi, dels i några diktér, som finnas i den samling, som man brukar kalia den aldre eddau, dels i flera prosaiska historier. Betånker man den tidiga han- del, islandarne hade med tyskarne, den undervisning, de åldsta islandske larde erhollo i tyska skolor, så år lått forklarligt huru dessa tyska historier kunde komma till Island; sednare uppstod en ny anledning genom de kop- man, som ofvervintrade på on: i dikterna håntyder mån- gen omståndighet på det fremmande ursprunget; historiens scene ligger oformodadt i Frakland eller Saxland (Frank- land eller Tyskland) utan att man kan uppspåra samman- hanget; guldet heter Rynar malmur, Rhenmetall, Sagorna motsåga till en del hvarandra o. d. m. Vore uppkom- sten af en sådan nationaltradition mojlig och hade den verkligen egt rum, skulle icke Sturleson, som så gerna ville skaffa sin nation en gammal historia, ha begårligt omfattat och upptagit den? Men han synes ej ens kånna de tyska sagorna; blott Gjukungarnas och Volsungarnes, de gamla hjelteslågternas, med hvilkas historier Sigfrid och Niebelungerna åro sammanvåfda, anforer han en gång, men på ett sått, som bevisar, att han sjelf icke anser dessa historier for rått nordiska; han beskrifver hippo- dromen i Constantinopel *). Ånnu beståmdare fora de pro- saiska sagorna tillbaka till dessa historiers ursprung. Gan- ska tidigt vandrade i de nordiska lånderna tyska minne- sanger, redan mot mediet af 12 seklet: hertig Knut La- vard af Slesvig var serskildt en stor van af tyskarne och kallade många tyska kolonister till sitt land for att hoja dess bildning; den danske prinsen Magnus forenade sig med flera missnojda for att morda honom. En tysk sångare (genere Saxo, arte cantor) horde till de sam- mansvurne, men onskade, for hertigens forkårlek for de tyske, att gifva honom en hemlig vink att vara på sin vakt och sjong derfor for honom en sång om Grimhildas ') Saga af Sigurd! Jorsalafarar, l<ap, 12.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82