uppsamla det fbrut gliimda, tillugger lian, att Sifonerne grånsade till Svionerne, och dermed gdr lian slut med Schwaben (Svevien), nien vander sig 3ter till Venederné och andra i Sarmatien boende folk. Nu betanke man, hvilka oerhorda språng Tacitus skulle gjort, om han ville rakna svenskar och norrman med bland de soder om Ostersjon befintliga Sveverna, från Hlnter-Pommern ofver hafvet till Sverige, och derpå åter till Preussen, vidare till Norge, och så åter till Polilen. Deremot llyter efter min forklaring allt naturligt. På Tacitus hos Gothoner- na, som hade sitt hemvist vid Weichsel, så att saga uppnår Ostersjon, vander han sig ldrst till venster och betraktar Rugierna, Lemovierna och Svionerna; derifrån vander han sig hiiger ut till Æstyerna, och sedan han liksom i parentes omnamnt Sitonerna, lortgår han vidare till Venederna, hvilka Voro Æstyernas grannar i Sarma- tien. On Scandinavia nåmner aldrig Tacitus. Det haf, han såtter bakom Svionerna, kan val vara Ostersjon, om man jemforer hvad Plinius, Mela och Solinus derom skrifva. Atminstone synes af hans ord tydligt, att han icke ståller for våra bgon ett alltid tillfruset och liksom med evig natt betåckt nordhaf. Ett och annat synes våi syfta på den eviga isen under nordpolen; men hårvid anmårkes, att ingen menniska på den tiden kommit så långt upp och att de gamle hade helt andra forestållnin- gar om Hyperboreerna och deras sållhetstillstånd. Der- fdre anser jag, att Tacitus liksom ock Plinius menarden delen af Ostersjon, hvilken från det s. k. Mare Svevi- cum så att saga var afskiljd genom Promontorium Ru- beas. Val vet jag, att man i stållet harmed forstått den stora norra Qceanen, som omsluter Norge och Lapplnnd samt att mat) forklarat Promont. Rubeas vara nordkap; men deri kan jag ej inståmma, helst det år emot Plinii uttryckliga vitnesbord, då han forlågger den stora bn Basilia, som ingen annan år ån Scandinavia, på andra si- dan om detta schytiska haf. Och då floden Rubo af alla anses vara den Liflåndska floden Duna, så år val båst att soka Rubeas i samma trakt, der nemligen den i hafvet långt utskjutande spetsen af Kurland an i dag genom byarne Cross- och Klein-Irben synes bibehålla ett sådant namn och liksom skiljer Ostersjon i tvenne delar.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82