VI nid och en vidskepiig Vordnad for alt, som kommit ifrån Rom: hvilken med Tiden så småningom rotats i Landet, och blifvit uti gemene Man inplantad.. . . Runstens Tiden utgor sålunda et helt annat Tid- hvarf, an det någre tiltagsne Skribenter fdrr vågat at ntsåtta, då de det samma begvnt icke allenast ifrån Odens Hitkomst, utan ock långt darofver. Huru lange det va* rat, skulle val tåmligen kunna slutas af de hiir ofvanfor anforde Runstenar, emedan ingen dåribland kan visas vara yngre an 200 Ar efter detta Tidhvarfs bevislige Rdrjan; men mera stadfåstes denne Runstens-Tidens Grans af sjålfva Stenslagen; och någre Runstenars Slåttning, som på Gråstenar icke, utan med mycken Moda och Konst, kunnat varkstållas. Således finner man val stun- dom en eller annan mera slåt Runsten, ån de vanlige; såsom vid Rro Kyrkodor, Rant. 262: vid Wekholms Kyrka i Vapnhuset, Baut. 609; i Sacristidoren til Sig- tuna Stadskyrka, och inom Eskilstuna Kyrkodor, brede- vid den, som omtalar Ingvars Fard; Och måtte man i anledning dåraf undra, hvarfdre Folk velat spilla Tid och Arbete på de mera hårde och ojåmne Gråstenar, om de, då Runstenar biirj it at nthuggas och under det dylike grofre Stenar lange dårefter blifvit til Runristning bru- kade, haft Tilgang på et sådant blutare Stenslag, hvar- uppå Skrift och Ritning med mindre Besvar, an uppå desse, efter skedd Politur kunnat blifva både nåttare och fullkomligare? Nu emedan alle Ingvars Stenar, och de olrige Runstenar, som efter dem blifvit tilredde, meren- dels åro grofve Grfistenar; så sluter jag forst deraf, at de blbtare och til Uthuggning tjånligare Stenslag, som fås från Oland och Gotland, ofver 100 Ar efter Ingvars Rod ånnu icke varit til sit Itruk bekante. En gammal Runskrift, som Peringskjold beskrifvit in not. ad vit. Theod. R. p. 458, beviser nåstan at våre Runstenshug- gare varit okunnige om denne Skilnad imellan Stensla- gen, til dess Goiland åter kommit under Svenskt Ilerr- skap, och man dår på Landet fåt Stenbrotten i gång; hvilket jag intet ser stort fdrr, men vål senare, ån nyss- nåmnda Årtal kan halva timat. Når de, som bestyrt °m denna Runskrift, på hånne arhållit detta til Berbm och Loford: thiv farthi Stin thini af Gutlat. d. å. de forde denne Sten af Gotland; så år det nog Bevis dår- L

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82