49 bort taga et battre Stenslag at forvara sin Biskops Åmin- nelse uti, om de det dårifrån vetat bekomma. PS sjålfva Gotland hafver en fornåm Prest icke låt annat Monu- ment, ån af Sandsten, som, dårfore af Våta mycket skadadt, ånnu ses inom en Pelare i Dalems Kyrkodor. Hade Folk når detta gjordes, kant den sedermera til sin Nytta båttre kande Gottlandssten; så hade de formod- ligen i dess Stalle intet utvaldt et til detta Bruk såmre Stenslag? Man har såleds, efter min Tanka, nåst Grå- stenar forst borjat til de Fornåmares Ihugkomst at bruka Sandstenar, och så åndteligen Gotlandske Kalkstenar. Men sedan desse nog blifvit bekante, och de vanlige Stenhuggare, som voro Klerker och i sin tid lårde Mån, intet vidare velat spilla sin Moda på hårdare Stenslags Tilredning, hafver det blifvit nodigt for hvar och en, som velat hafva någon Grafsten huggen, at antingen sjålf håmta honom, eller fbrskrifvan från Gotland. Både Tilhuggningen och Ofverfdrslen har då varit kostsam, och for de fleste odråglig, då Bondeståndet, som efter Konungen och dess Håffoik i de åldste Tider var det enda som hade något vid Riksmoten at saga, miste sin gamla Hbgagtning igenom et nytt lefnads- och Tanke- såtts Upkomst, utlåndskt Adelskaps Indragande, andeliga Frelsets Tilvaxt, och gamla Odalråttens Forvandling i en mindre betydande Skattemanna Rått. Alla dessa Tilfål- ligheter hafva hvar for sig hos våre Forfader mycket kunnat bidraga til Runstenars Afluggande och Latinska Stenskrifters Uprinnelse i Stållet. Hvarifrån, då man allenast haller sig vid det bevisliga, och råknar 200 År tilbaka, man stadnar något ofvanfor Ingvar Vidforlas Ti- der. Men såsom denna Andring icke tildragit sig igenom något Tvång eller allmånt Påbud, utan af fdr:da Tilfål- ligheter likasåsom gjort sig sjalf: och dårfiire någon Tid behofts til dess Stadga; så vet jag intet nogare at ut- staka råtte Runstenstiden, den jag inskrånker innom Grå- stenars Ristning allena, oån då jag låter honom stadna uti et Tidhvarf af 200 År: som på detta Vis igenfmnes, antingen man går ned ifrån Ingvars Dod til de efter- foljande Tider, eller ifrån dem up till honom tillbaka.... I Are Frodes Uptekningar låses, huru hvarken de Norske, eller Svenske, som forst nedsatte sig på Is- land, forståt at råkna Tiden, fdrr ån en, som het Thor- 4

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82