39 ett stalle i Bleking, der på en klippvåg syntes en skrift- rad, som man dock for tidens åverkan ej mer kunde låsa, och den andra gången talar han om runor vid hvita haf- vet, som han aldrig hade sett. Men for detta enda klin- gande pråls skuil bor man ej misskånna mannens hela strafvan, som stoder sig på fosterlåndska sanger och fria heråttelser. Ty knappt har han i forntidens dunkel med hjelp af Dan och An gul stil tat ett Danmark, fbrr ån han också bdrjar beråtta en kungahistoria, och 13ter den ena hjeltestriden ftilja på den andra, utan att just bc- kymra sig mycket om, att den eller den af hans hjeltar ddr i ena boken, och åter år frisk och rask i den lol- jande. Blott en oinståndighet storer honom dervid och bringar den gode kristne i strid med poesiens vån: att nemligen de hedniska gudasagorna blifva så ymniga, och att Odin, ehuru han efter dåtidens sed endast låter ho- nom galla såsom en bedragare och mågtig trollkarl, lik- val , såsom gud betraktad, icke val låter sig alldeles bort- tagas, utan att de gamla dikterna med honom skulle for- lora deras båsta glans. Med den 2-i:de kungen i Dan- mark får Saxo pldtsligt på en gång fotfåste på historisk grund. Hela hans femte bok på 50 foliosidor i Stephanii upplaga handlar om denna konung, som sannerligen också år så många ord vård. Ty Frode III tillkåmpar sig i långvariga krig ofverherskapet bfver 220 fråmmande kun- gar; han befaller från Rvssland till Rhen, och råknar man alltsammans, så herskade då Danmark och Rom — d. 3. kung Frode och kejsar Augustus — dfver hela den då kånda veriden. Ett verkligt underverk år det dervid, att de tvenne grannarne regera bredvid hvarandra, utan någon omsesidig kånnedom: ty på Frodes långa krig foljde en lika lång fred, och i dessa Fred-Frodes dagar /oddes t'rdLsaven. Men i st. f. att nu, såsom man skulle ldrmoda, framgå efter de kristna seklernas afmåtta tide- råkning, lefva vi framgent i samma grånsldsa ocean af sagor hela fyra bdcker igenom, till dess slutligen beråt- telsen biir tnagrare samt mer och mer antager hvardags- karakteren, ju narmare den kommer oss, for att fdrst mycket sent åter lyfta sig i samtidens klara Ijus och att' utveckla den valdemarska perioden i hela sin mångfald. Hvad den forvånade Saxo sjelf upplefde, målar lian med fårger, lånta från den gamla kampctiden; men lians erke-

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82