10 förr an Evander förde bokstafver till Italien*), antaga andra, att de aro uppfunne langt efter kristendomens in- förande i norden. Ár tiden, i hvilken de aro uppkomna, icke afgjord, sa ar det ganska naturligt, att det ock kan vara tvifvelsamt, hvarifran de leda sitt ursprung. Att antaga dem uppfunna tillfalligtvis, utan att nágot aldre alfabet skulle ha gifvit anledning dertill, blefve i alla fall den minst rimliga hypotesen. Men hvilket kandt alfabet skulle anses sSsom kallan till runalfabetet, derom ha skiljaktiga Ssigter sökt göra sig gallande. MShanda isyn- nerhet för att hafda det en vördnadsvard Slder harleder Worm det ifrSn det hebreiska alfabetet, som man har ansett för det aldsta i verlden**). Vid undersökningen af hans grunder för denna mening finner man val nagra enstaka likheter mellan de hebreiska bokstiifverna och runorna; men för det mesta ar öfverensstammelsen sS obetydlig och öfvergSngen sS tvungen, att man latt öfver- bevisas om origtigheten af hans hypotes. Ásigten för- lorar annu mer i sannolikhet, n'ár man betanker, att den nu brukliga formen af de hebreiska bokstáfverna ár kaldeisk och af temligen sent ursprung, dS deremot de áldsta hebreiska bokstáfverna liknade de feniciska och egentligen voro desamma, som man nu kallar samaritan- ska. Man kunde derför falla pS att hárleda runorna af dessa feniciska eller gammalhebreiska bokstáfver; och dS fenicerne handlade pa norden, sa var det icke alldeles osannolikt, att de ock hade meddelat nordboarne sina bokstafver. Verkligen ár vid nSgra af bokstáfverna öf- verensstámmelsen icke alldeles obetydlig ***). Man kunde látt förledas till att antaga dessa iikheter sSsom bevis för en omedelbar slágtskap, om det ej funnes andra alfabe- ter, hvilkas likhet med runskriften ár ánnu mer pSfallande, och hvilka tillika kunna betraktas sásom mellanhinkar mellan det feniciska och runalfabetet. Sadana alfabeter áro det grekiska och latinska, nem- ligen i deras áldsta form sásom uncialskrift, i hvilken de ock sjelfva hafva mest inbördes likhet. Dessas likhe t med runorna har icke beller undgátt Worms uppmárk- *) Olaus JUagnns I. 56. **) Literatura Runioa eap. 21. ***) En saminanstállning af dem fiunes i ”Sydskandina- vcrnas Försll'iSdsIoratl” af Wicselgrcn, sid, 181. (Ltg:s aiiin.)

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Rear Flyleaf
(52) Rear Flyleaf
(53) Rear Board
(54) Rear Board
(55) Spine
(56) Fore Edge
(57) Scale
(58) Color Palette