20 ganska osakra grundcr, ocli man kan medgifva alla dessa utan aU det i minsta mon blir bevisadt, sorft de skulle bevisa. All historia, som icke genom skrift bevarats, mSste vara ytterst torftig ocli ofuilstandig; att de nor- diska foiken l'öre den kristna tiden voro fuilkomligt obc- kanta med den egcntiiga skrifkonsten, sasom ett medel att förvara hSgkomster, ar afgjordt, och medgifves afven af de nordiske antiquitetsforskarne, hvilka icke bortskanka en hSrsmon af deras fosterlands ara. Traditionen SterstSr saledes sSsom den enda kunskapskallan, och för att höja dess anseende, antager man att den genom sSnger blifvit fixerad ocli bibehállen. Yi vilja ieke obe- tingadt förkasta traditionens viirde, men den ar alltid i högsta grad otillförlitlig, emedan ingen kan gS i borgen för dess akthet eller upplysa om dess ursprung; den ar utsatt för oupphörliga inblandningar ocli omgestaltningar, och otaliga exempel bevisa att till och med Ssigter och tneningar hos ett folk utbredt sig, hvilka fortfarit och efter llera 3r framtradt sásom tradition och folksaga; alla kríterier för dess pröfning saknas, och andtligen upphör den hiott allt för snart; ingen tradition fortvarar under flera Srhundraden, utan att vara i skrift uppfattad. AU historia, som blott angjfver traditionen sásom sin kalla, iin derföre enligt sin natur i liögsta grad vacklande, osa- ocli tvifvelunderkastad. lcke beller vinnes mycket genom att anse den fixerad i sSngerna; ty för det första upp- lyscs det obestridhgt genom betraktandet af all iikta folk- poesi, att sangerná lika sá hastigt försvinna, som de upp- kommit, och att de aldrig fortlefva nagon langre tid, ty sasom foikpocsion alstrar sig standigt till nyes, sa un- dantrangas dess iildre skapelser alltid af nyare. För det andra ar antaganclet, att vid sidan af sángerna annu fort- lefver en förklarande tradition, bSde i sig sjelft högst orimligt, ocli bekraltas icke heller pa nagot vis af erfa- renheten; ett motsatt förhSJIande ISter sig deremot mvc- ket oftare uppvisa, att nemligen för en sangs förklarande en historia blifvit sednare uppfunnen, för att Sdagalagga sammanhanget. Hvem gSr lör det tredje i borgen der- för att en viss sSng besjunger en verkligen passerad han- delse, och att den icke mShanda innehSller en blott dik- tad? LStcr val i ailmanhet eU historiskt amne behandla sig pS saninia gang poetiskt och troget? För det

(1) Blaðsíða 1
(2) Blaðsíða 2
(3) Blaðsíða 3
(4) Blaðsíða 4
(5) Blaðsíða 5
(6) Blaðsíða 6
(7) Blaðsíða 7
(8) Blaðsíða 8
(9) Blaðsíða 9
(10) Blaðsíða 10
(11) Blaðsíða 11
(12) Blaðsíða 12
(13) Blaðsíða 13
(14) Blaðsíða 14
(15) Blaðsíða 15
(16) Blaðsíða 16
(17) Blaðsíða 17
(18) Blaðsíða 18
(19) Blaðsíða 19
(20) Blaðsíða 20
(21) Blaðsíða 21
(22) Blaðsíða 22
(23) Blaðsíða 23
(24) Blaðsíða 24
(25) Blaðsíða 25
(26) Blaðsíða 26
(27) Blaðsíða 27
(28) Blaðsíða 28
(29) Blaðsíða 29
(30) Blaðsíða 30
(31) Blaðsíða 31
(32) Blaðsíða 32
(33) Blaðsíða 33
(34) Blaðsíða 34
(35) Blaðsíða 35
(36) Blaðsíða 36
(37) Blaðsíða 37
(38) Blaðsíða 38
(39) Blaðsíða 39
(40) Blaðsíða 40
(41) Blaðsíða 41
(42) Blaðsíða 42
(43) Blaðsíða 43
(44) Blaðsíða 44
(45) Blaðsíða 45
(46) Blaðsíða 46
(47) Blaðsíða 47
(48) Blaðsíða 48
(49) Blaðsíða 49
(50) Blaðsíða 50
(51) Saurblað
(52) Saurblað
(53) Band
(54) Band
(55) Kjölur
(56) Framsnið
(57) Kvarði
(58) Litaspjald