22 och Gunlker gått in derpå, men ej kunde fullgdra vilkoret, utan måste anropa Siegfried om bjelp; hade val egentligen hennes fortrytelse bordt vanda sig mot Guntber, som fogt anlitat en annans bislånd till besegrande af den qvinna, han ålskade. Men barom formales dock intet. Några djupare kånslor synas bos henne ej blifvit satta i rorelsé. Det var egentligen hennes hogmod, som fann sig såradt af Chriem- hilds beskyllningar, ty bennes, af dessa på spel satta, ara uppråttades bogtidligen genom Siegfricds ed infor Burgun- dernes ypperste; men åfven detta hogmod borde i någon mohn fuunit sig tillfredsstålldt genom dennes betygade miss- noje med tilldragelsen, och hans lofte att napsa sin gemal for dess otidiga pratsambet. Hon klagar också ej derofver, att bon blifvit bedragen, hon anser Guntber stadse dfver- tråft'a Siegfried, bon vet ej af någon aldre kårlek, och år nojd med sin gemal, åfven sedan sveket blifvit uppda- gadt; ja bon fordrar till och med ej uttryekligen Siegfrieds dod, utan en annan underordnad person, Ilagcn, som egent- ligen ej bar med saken att skafia, blandar sig otillståndigt och storande deri, samt beslutar på eget bevåg att Sieg- fried måste do, for det han, på begåran, bitrådt dess herre. Motiverna kårlill blifva således till den grad lumpna, att > Siegfrieds dod snarare år att betrakta endast såsom ett lågt bofstreck, ån såsom forsoning for ett begånget bro tt. Helt annat år forkållandet med Sigurds. Han bade fat- tat kårlek till och uppvåckt samroa kånsla bos ett halft iif- vernaturligt våsende, som dessforinnan varit sånkt i en slum- mer af likuojdket. Brynhilda bade af bonom emottagit och åter gifvit de heligaste eder. Dessa brotos, och nya svek stiftades. Hon fann sig på en gang grymt bedragen af den ålskade, hvilken ej blolt ofvergifvit henne sjelf, utan till och med friat for en annan. Vål år det sannt, att Sigurd hår felat bufvudsakligen utan eget forvållande, — gestalt- vexlingen med Gunnar undantagen — och att han forklaras skyldig mera genom sina bandlingar, ån sina bevckelsegrun- der; men detta kunde ej gora det skedda ogjordt. Brottet kunde ej åter blifva skuldlosbet, men det fordrade forsoning. Hans ode måste gå i fullbordan, Gripers spådom uppfyllas. c Då ban sjelf blef medveten af det svek han begått, och åter mindes alla sina eder, stod brottet i all sin nakenhet for Laus sjal. Det var forfårligt att på en gång se sig skyldig och tro sig vara ren. Han var blifven det, hvarfor han mest fasat: en menedarc; ocb ban iick sanna den besvikna skoldmons profetiska ord att: ”grymma band fåstas vid den

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page [1]
(26) Page [2]
(27) Page [3]
(28) Page [4]
(29) Page 17
(30) Page 18
(31) Page 19
(32) Page 20
(33) Page 21
(34) Page 22
(35) Page 23
(36) Page 24
(37) Page 25
(38) Page 26
(39) Page 27
(40) Page 28
(41) Page 29
(42) Page 30
(43) Page 31
(44) Page 32
(45) Page 33
(46) Page 34
(47) Page 35
(48) Page 36
(49) Rear Flyleaf
(50) Rear Flyleaf
(51) Rear Board
(52) Rear Board
(53) Spine
(54) Fore Edge
(55) Scale
(56) Color Palette