NUTIDA KONST I SVERIGE Den svenska konsten har i det långsta varit bunden av två i viss mån motsatta traditioner: den gustavianska tidens glådje åt det elegant smakfulla, romantikens bojelse for de skymningsblå drommarne. Den parisersvenska friluftskonsten från 1880 hade både sin styrka och sin svaghet i den elegans, med vilken den tillagnat sig fransk stil och fransk teknik. Både Zorn, Carl Larsson och den unge Liljefors, for att nåmna detta kloverblad av beundrade forgrundsmån, voro eleganta och tjusade otvivelaktigt genom denna egenskap den svenska publik, som medvetet eller omedvetet långtade efter det låtta, graciosa och skimrande, det traditionellt „fantastiska" och „flårdfulla" med „sol" uti, som Tegnér hyllat som det typiskt gustavianska. Nittiotalets måleri under Konstnårsforbundets ledning kandes vid sin andliga fråndskap med romantikern från 1800-talets borjan C. J. Fahlcrantz och frossade i det blå och skymningsroda over tysta furu- strånder och karga Bohusskar. Når kring 1909 en ny generation håvdade sig med nya mål och nya medel, foljde den visserligen parollerna från de fransmån, som stodo som ledare och forebilder. Men det år betecknande att en Nils Dardel, en Einar Jolin, en Isaac Grunewald av Matisse och de andra „Fauves" framforallt togo upp det utsokta och behagfulla, åven det festligt dekorativa och att den unge Gosta Sandels fann anknytning till det lidelsefullt emotionella hos van Gogh och den obåndiga, visio- nåra lyriken hos Edvard Munch. Visst kan man finna en stråvan att stålla upp och losa formala ekvationer efter Cézannes hoga och oupp- nåeliga monster, som hos Leander Engstrom i hans modellbilder från omkring 1914, men de två gamla svenska tendenserna till elegans och romantik ta fråmst ut sin rått. Hos Leander Engstrom ingå de en vacker syntes i de stora Norrlandsdukarne med vattenfall och vilda fåglar. Olyckliga omståndigheter vållade att denna generation i stort sett gick miste om sin chanse att visa vad den formådde inom det mo- numentala måleriet. Den svenske målare som mest ofortrutet och li- delsefullt kåmpade sin kamp for fullåndningen, en nordisk Cézanne i sin avglomdhet och sjålvvalda isolering, var Karl Isakson, kopenham- naren som Karl Madsen aldrig trottnade att for sina svenska vånner framhålla som Sveriges storste levande målare. Efter sin dod forst blev han en avgorande faktor, en utgångspunkt for nyskapande i sina båda fådernesland, fodelsens och livsverkets. For svenskt måleri av i 8

(1) Front Cover
(2) Front Cover
(3) Page 1
(4) Page 2
(5) Page 3
(6) Page 4
(7) Page 5
(8) Page 6
(9) Page 7
(10) Page 8
(11) Page 9
(12) Page 10
(13) Page 11
(14) Page 12
(15) Page 13
(16) Page 14
(17) Page 15
(18) Page 16
(19) Page 17
(20) Page 18
(21) Page 19
(22) Page 20
(23) Page 21
(24) Page 22
(25) Page 23
(26) Page 24
(27) Page 25
(28) Page 26
(29) Page 27
(30) Page 28
(31) Page 29
(32) Page 30
(33) Page 31
(34) Page 32
(35) Page 33
(36) Page 34
(37) Page 35
(38) Page 36
(39) Page 37
(40) Page 38
(41) Page 39
(42) Page 40
(43) Page 41
(44) Page 42
(45) Page 43
(46) Page 44
(47) Page 45
(48) Page 46
(49) Page 47
(50) Page 48
(51) Back Cover
(52) Back Cover
(53) Scale
(54) Color Palette