
(23) Blaðsíða 19
19
Rubu, 3 pers. pl. imp. af rióða (rýð, rauð, roðinn), göra
röd, rödfarga.
I stallet för ruðu fírar margir finnes en annan lasart: ruðu
konungar.
Fírar, m. pl., man; jfr. fht. vírah, meuniska, firihi, firhi,
vulgus, fe. pl. firas, menniskor, sv. fyr. Firar skrifves oftast
med accentueradt í, men om man finge anse detta för ett fel,
sá vore ordet af samma stam, som fiör, n., lif, fht. ferah, ferh,
fe. feorh, feor, och got. fairhvus, verlden. Firar skulle dá be-
tyda: de lefvande.
Skírr, got. skeirs, fht. scieri, mht. schir, fe. skýr, sv. skir,
skár, ren.
Skialdhorg, f., sköldborg. Borg, got. baurgs, fht. puruc,
nht. burg, fe. burh, e. borough, o. s. v., kommer af biarga (berg,
barg, burgum, borginn), hjelpa, got. bairgan, fht. pergen, fe.
beorgan, sv. berga, burgen, o. s. v. Jfr. sv. borga, nht. búrgen;
sv. förborga, nht. verbergen; fe. byrigan, byrian, e. bury.
Skatnar, en konungs man, af skati, konung, hvilket kanske
egentl. betyder: framstáende, upphöjd, liksom skate annu i vára
landskapsmál betyder: tradtopp, landtudde, utskjutande vare sig
i hafvet eller i ett annat landskap.
YII. Beneldar, sáreldar, d. a. svard, af ben, f. och n., sár
(se ofvan), och eldr, m., eld, troligen bildadt af ala, liksom meldr
af mala, galdr af gala, Jcostr af kiósa, burðr af bera, o. s. v.
Und, f. sár, got. vunds, fht. wunt, wunta, mht. wunt, wunde,
fe. vund, e. wound, troligen af got. vindan, fn. vinda.
Langbarðr, m., lángyxa, bildadt af barð, n., skagg, liksom
skeggja, fi, yxa, af skegg, n., skagg. Formen gaf anledning till
benámningen. Efter detta langbarðr aro uppkallade Longobar-
derna, hvaraf Lombardiet, runstenarnes lankbarþa lant, jfr. Lil-
jegren, 657 och 902.
Svarra, surra, susa. I gotl. lár ánnu finnas ett svárra,
frása (sásom hett jern i vatten).
Sárgýmir, sárhafvet, d. a. blodet, af sár, n., sár (jfr. got.
sair, smárta, fmht. sér) och gýmir, hafvet, en játte, Gerdas
fader (jfr. gr. yúga af ykd).
Sverða nes, n., svárdens nás, udde, land, d. á. antingen:
skölden, eller ock rentaf svárdsspetsen, klingan.
Fleinn, m., ett kastvapen, pil eller spjut.
Flóð fleina, pilarnes flod, d. a. blodet.
(1) Band
(2) Band
(3) Blaðsíða [1]
(4) Blaðsíða [2]
(5) Blaðsíða 1
(6) Blaðsíða 2
(7) Blaðsíða 3
(8) Blaðsíða 4
(9) Blaðsíða 5
(10) Blaðsíða 6
(11) Blaðsíða 7
(12) Blaðsíða 8
(13) Blaðsíða 9
(14) Blaðsíða 10
(15) Blaðsíða 11
(16) Blaðsíða 12
(17) Blaðsíða 13
(18) Blaðsíða 14
(19) Blaðsíða 15
(20) Blaðsíða 16
(21) Blaðsíða 17
(22) Blaðsíða 18
(23) Blaðsíða 19
(24) Blaðsíða 20
(25) Blaðsíða 21
(26) Blaðsíða 22
(27) Blaðsíða 23
(28) Blaðsíða 24
(29) Blaðsíða 25
(30) Blaðsíða 26
(31) Band
(32) Band
(33) Kjölur
(34) Framsnið
(35) Kvarði
(36) Litaspjald
(2) Band
(3) Blaðsíða [1]
(4) Blaðsíða [2]
(5) Blaðsíða 1
(6) Blaðsíða 2
(7) Blaðsíða 3
(8) Blaðsíða 4
(9) Blaðsíða 5
(10) Blaðsíða 6
(11) Blaðsíða 7
(12) Blaðsíða 8
(13) Blaðsíða 9
(14) Blaðsíða 10
(15) Blaðsíða 11
(16) Blaðsíða 12
(17) Blaðsíða 13
(18) Blaðsíða 14
(19) Blaðsíða 15
(20) Blaðsíða 16
(21) Blaðsíða 17
(22) Blaðsíða 18
(23) Blaðsíða 19
(24) Blaðsíða 20
(25) Blaðsíða 21
(26) Blaðsíða 22
(27) Blaðsíða 23
(28) Blaðsíða 24
(29) Blaðsíða 25
(30) Blaðsíða 26
(31) Band
(32) Band
(33) Kjölur
(34) Framsnið
(35) Kvarði
(36) Litaspjald