loading/hle�
(14) Page 6 (14) Page 6
G att nemligen så vidloftiga historiska beråttelser, som många af dessa sagor åro, med alla sina smårre omståndighe- ter samt oråkneliga slågtregister, kunnat under en så lång tid genom blotta minnet ocli utan all tillhjelp af skrift bibehålla sig. I allmånliet låter man ånnu muntliga traditioner spela en vigtigare roli i historien ån rimligt år. Efter en viss tidrymds forlopp år den ibland alla historiens kållor icke blott den grumligaste utan åfven den fattigaste; det forrå af den orsak, att om håndelsen också kommer ofbrånd- rad från forstå beråttaren, blifver den dock vanligen, af bojelse for det underbara, redan genom den andra van- stålld; det sednare, emedan den tredje i ordningen hdrt mera deraf ån han minnes, och då det således forlorat ny- hetens behag for honom, gldmmer han det mesta eller kanske allt. Låtom oss blott gå ett och annat århundrade tillbaka — huru mycket visste vi vål om en och annan vigtig håndelse, så framt ingen gjort sig mddan att upp- teckna dem? Huru många snillrika uppfinnare af nyttiga eller mårkvårdiga saker hafva icke blifvit bortglomda, en- dast derfore, att ingen gjort sig den mddan att uppteckna deras namn? Man påminne sig uppfinningen af porslin, som icke år så gammal; men icke dess mindre befanns beråttelsen derom så vanstålid af sagor, att då en lård man åmnade skrifva derom, kunde han alldeles icke ut- reda sanningen deraf, och, så mycket jag vet, år den ånnu outredd. Hvarfore tvistar man ånnu om boktryc- kerikonstens egentliga uppfinnare? Hvarfore tillågga sig Tyskland och Frankrike omsoin upptåckten af spelkort? Hvarfore kan man ej uppgifva uppfinnaren till kanoner? Endast derfore att skriftliga urkunder saknas. En hvar borde vål anse det som en vordnadsvård skyldighet att kånna sina forfader; men huru många åro de, som utan tillhjelp af skriftliga anteckningar kånna dem två leder tillbaka? Redan farfar år okand af sonsonen, som sålian anser det lona mddan att tala med sina barn om sin egen far. En patriot bygger en konstig bro dfver en farlig af- grund; hela grannskapet vålsignar mannen såsom en vål- gdrare, och skulle han icke derigenom hafva upprcst en evig minnesvård åt sig? Nej, det åren falsk forhoppning; ty knappast har ett sekel forflutit fdrrån man ej mera
(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82


Forn-nordiskt bibliothek

Year
1847
Language
Swedish
Volumes
5
Pages
408