40 Nar Saxo orøtalar Drottning Tyra Danabots Dods- fall, såger han, at Harald låtit begrafva hånne icke långt ifrån sin Faders Hog; hvaråst uti hans Tid et Guds- Hus var imellan både desse Makars Griftvårdar: Thyra Danicæ Majestatis caput absurata est. Cujus corpus Haraldus amplissimo lunere ela tu tn magno cum omnium plangore non longe a patris tumulo sepulturæ mandavit. Ubi nunc quoque Sacrariurn perspicere est, duorum con- jugum socialibus bustis intersitum. Sedan omtalar han en ovanligen stor Sten, som K. Harald uppbådat hele sin Skepshår, at med Oxars Tilhjalp bringa från Stran- den, dår han i Jutland blifvil l'nnnen, up på sin Moders Hog; hvilket Upsåt han likvid måst låta fara. Post hæe Haraldus, åro hans Ord, totam regni elassem exerens, ne parvo apparatu rnaguæ molis pondus aggrederetur, junctis hominum boumque copiis inusitatæ magnitudinis saxum Jutico littore repertijm, quo matris tumulum in- signiret, abstrahi jussit. . . Inter hæc Haraldus circa tra- ctum lapidis oecupatus . . . Poenituit tune Regem pecu- dalibus jugis humanas alligasse cervices. Nam cum omisso vehendæ molis proposito, traetum Saxi in belli appara- tum convertere voluisset, gravissimurn militis Supercilium expertns est. Man kan såleds af Saxo på intet Satt styrka det Påstående, som gemenligen gores om Jållinge RuDStenar, at de ifrån K. Harald Blåtands Tid skola vitna om Runstenars Alder i Norden. Vulcan. de literis et lingua Getar. et alii sequ. temp. Snarare må man af denna Saxos Fortålgning sluta, att inge Stenar uti Ilaralds Tid kommit uppå dess Foråldrars Hogar. Torflæus in præf. ad Trif, hist. vidgår pek, at sjålfva Skriften år yngre, an K. Harald Blåtands Tid; och åro flera Ord dåruti misstånekta. Stbrste Stenen låses sålunda: llaraltr h'nnuqr buth c/annin kubi thausi aft Gunn fatlmr sin nuk af i Thiarui muthur sinala. Hiraltr (tha er Ottr) Iiassnr van Tanmaurk, och på andra Sidan, under en Hrake, om hvars Kropp en Orm sig slingrat: ala auk Ntirviag, samt på den tredje, under en Man med Helig- betstekn kring Hufvudet: ank tinisa folk (thiolh) kristno. Hvilket alt, om de formenta Råttelser åro tåleliga, i Anledning af hvad Olof Tryggvarsons Saga formåler om Kåjsar Ottos Fbrråttningar i Danmark och Norje vid denne Tid, Idrmodeligen sålunda k n forklaras: Harald

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82