71 (Obs. Emot denna olågenhet nyttjas på samma sått pre- parerade metmaskar med snar verkan. Man kan nyttja hvad jern som helst till brånningen.) §. 55. Al långades på krok, uti ryssjor och trådhålkar. Åskdunder befordrar denna fangst. Man lockade dem med årthalm in uti dessa med bål genomborrade tradhålkar (formodligen lika med Elfkarlebys nejonogekassar). Auctor anmårker, att detta var en ny och isynnerhet formånlig bragd. Man hade anmarkt, att ålen i nordanvåder kunde lefva sex dygn utom vattnet. Isynnerhet begagnade sig ålen af qvarnrånnornas vatten; auctor tillskrifver sådant mjoldottet, som foll i vattnet. De rbkte ålar åtos helst spikne. Man trodde fisk fågna sig åt klockors Ijud och liångde bjållror vid nåten. (Af detta upptåg år ånnu Iem- ning i denna skårgård; men nb. blott vid forment håxeri.) S- 34. Kongsådran (Venia Regia) borde vid fiskerier hållas oppen. §. 55. Lalien (Borbocba) dofvades med yxhammaren, då isen ånnu var tunn. (Detta brukas mycket i Små- land , der ingen sno fore jul tåcker isen.) §. 56. På isen hade man for sed att brodda sig med samma slags skor, som i Roslagen ånnu nyttjas. (Calci tabulati tricuspidati.) I ntidfall gick man heldre på strum- pan ån lådersålan. Vinternoten drogs på samma sått som nu, men nb. med håstar. (Denna inråttning skulle spara hundradetals dagsverken for skårgården, hvilka båttro kunde anvåndas till redskapens tillagande.) §. 57. Man underlåt icke att våcka isen uti insjdar och gifva fisken luft. §. 58. En besynnerlig anmårkning, fast kanhånda o- grundad, att långa fiskar blifva feta i nordan, men breda deremot i sunnanvåder. §. 59. Vetterns hastiga uppbrott och det dervid fbre- fallande tjutande, anmarkes med en grundad erfarenhet. F.n bonde, som korde ett halmlass på Vettern, fann af dessa tecken, det isen i hast skulle uppbryta. Spånde derfore ifrån sin håst och sokte rådda sig i fullt språng. Fyra ryttare ansågo den (lyende for tjuf, forfoljde bonom i spårrstreck, och denna villfarelse blef ett medel till deras lifsbergning. Kavalleri vågade sig ej gerna på Vettern. §. 60. All den myckna fisk som, torkad, rokt och upp- trafvad såsom vedfamnar, såldes efter alnmått, eller ock,

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82