9 staka spår till ett helt. For nårvarande undersbkning kan det vara nog att sammanstålla hvad vi veta om de- ras diktkonst. Valska språket iir oaktadt mångden af gut- turalljud och konsonanter mildt, harmoniskt och tillika majeståtiskt och uttrycksfullt; det beslår mest af enstaf- viga ord utan egentlig qvantitet; skalderna kunde derfore hlott frambringa en harmoni genom att anbringa de stråfva konsonanterna i vissa intervaller, blanda dem med voka- ler och ofverhufvud mojligast berakna stakningen. Den poetiska kompositionens lagar aro mycket strånga och lågga utomordentliga fjettrar på bardernes genie. Grund- regeln for deras poetiska teknik år en mer eller mindre konstrik allitteration; i sednare tider har åfven rimmet tillkommit, och då språket år gånska rikt på likljudande ord, så gifves det hela långa diktér, som blott ha ett enda rimord. En stor kårlek till skaldekonsten herrskade bland dem: de frdjdades ofver en hog grad af borgerlig frihet, landets skona sublima natur verkade på deras in- billning; krig och kårlek voro de båda poler, omkring hvilka alla fria och ådla måns lif rorde sig: vånde de till- baka från kriget, så fdrdrefvo de tiden med jagt, med allehanda lekar och bfningar, i umgånge med qvinnor och i festliga lag, der bland kretsande mjodbågare heroiska dåd prisades. Alla ålskade dans, sång och samqvåm; gastvanskap var en allmån dygd, for ingen fremling var huset stångdt. Barderna utgjorde ett eget aktadt stånd; åfven mån af rang, ja af kungligt blod, låto sig uppta- gas bland dem: de besjbngo slagtningarne, deltogo i de- samma och inlåtos i konungens och hårldrarnes råd: de skulle synnerligen vara verksamma att elda sina landsmån till strid mot sachsarne, ånnu finnas bevarade en mångd diktér, som afse dessa strider, val fbrlagda till dessa ti- der, men uppenbarligen af sednare ursprung. De vålske kungarne sjelfva egde ett stort, lefvande intresse for skalde- konst och musik, hade hogsåtet i bardernes sammankom- ster och sanktionerade Iagarne for poesien och tonkonsten. Imedlertid låter sig ej med beståmdhet afgoras, huru mycket af Howells och GrufTuddab Cynans sednare in- rattningar tillhorde, de aldre tiderna. Den inhemska skalde- konsten gick med landets erofring under i 13 seklet; den fbrfbljdes af erofrarne som sdkte att utrota hela natio- naliteten och dermed åfven språket och den inhemska

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82