19 deltidens skriftst'állare förforo, icke vara s& sardeles nog- ráknad med den historiska sanningen i deras beráttelser, synnerligen för de tider, som frán deras samtid voro mer aflágsna; hárpS lade de icke heller nSgon vigt i följd af deras obestámda Ssigter om historiens ándamSl och deras fullkoinliga brist pS historisk kritik; en konjektur, som de tillafventyrs hemtat frSn en etvmologisk hárled- ning, utgifva de för visshet, en enstaka saga sátta de i ett bestámdt sammanhang och pS en bestámd tid, eu hándelse som intresserat dem, infláta de i sin historia, om den áfven tilldragit sig i ett helt annat land o. s. v. Hieronymus Campanella uppstáller till och med den re- geln, att det ár tillStet att med skámt och fabler ut- smycka en i sig sjelf torr och mager historia. Denna lust för uppdiktningar och utsmyckningar herrskar i de pS landets sprak aíTattade skrilterna vida allmánnare, án i de latinska krönikorna, hvilka áro mycket enklare; man ansilg sig genom dem Sstadkomma en större effekt, emedan de voro bestámda för folket, och det var na- turligt att ett framstallningssátt med antydan om tvifvel skulle ganska mycket hafva skadat den Ssyftade verkau. sSsom exempel ma bland annat de platttyska Sachsarnes krönikor tjena, hvilka förtalja de mest absurda sagor med alldeles samma tilllörlitlighet som Snorre och andra gamla islandska krönikeskrifvare. Hela den gamla norska historien före Harald H3r- fagers tid ár en fullkornligt grundlös dikt, och den ár lika sá litet grundad pá nSgon gammal folktradition, som största delen af de mytiska beráttelserna: sjelfva Snorre kánner intet om de gamla norska beráttelser, dem andra författare hopspunnit, och hvilka den förtráfflige Torfæus samlat och sá skarpsinnigt á alla sidor belyst; först efter Snorres tid máste de hafva uppstátt, ty det vore i annat fall márkvárdigt, att denne icke börjat med svenska hi- storien, och icke heller anfört nágot om Fornjother, om Nor och Gor, Heiter och Beiter, eller om de öfriga fablerne: sannolikt hade Sveriges historia blifvit tidigare hopdiktad, ty författarne valde med afsigt denna aflágsna skádeplats ernedan fantasien hár hade friare spelrum. Man har visserligen sökt att áfven lör de áldre tiderna ráttfardiga de s. k. islándska sagornas auktoritet, men allt hvad man till deras försvar anfört, stödjer sig pá

(1) Blaðsíða 1
(2) Blaðsíða 2
(3) Blaðsíða 3
(4) Blaðsíða 4
(5) Blaðsíða 5
(6) Blaðsíða 6
(7) Blaðsíða 7
(8) Blaðsíða 8
(9) Blaðsíða 9
(10) Blaðsíða 10
(11) Blaðsíða 11
(12) Blaðsíða 12
(13) Blaðsíða 13
(14) Blaðsíða 14
(15) Blaðsíða 15
(16) Blaðsíða 16
(17) Blaðsíða 17
(18) Blaðsíða 18
(19) Blaðsíða 19
(20) Blaðsíða 20
(21) Blaðsíða 21
(22) Blaðsíða 22
(23) Blaðsíða 23
(24) Blaðsíða 24
(25) Blaðsíða 25
(26) Blaðsíða 26
(27) Blaðsíða 27
(28) Blaðsíða 28
(29) Blaðsíða 29
(30) Blaðsíða 30
(31) Blaðsíða 31
(32) Blaðsíða 32
(33) Blaðsíða 33
(34) Blaðsíða 34
(35) Blaðsíða 35
(36) Blaðsíða 36
(37) Blaðsíða 37
(38) Blaðsíða 38
(39) Blaðsíða 39
(40) Blaðsíða 40
(41) Blaðsíða 41
(42) Blaðsíða 42
(43) Blaðsíða 43
(44) Blaðsíða 44
(45) Blaðsíða 45
(46) Blaðsíða 46
(47) Blaðsíða 47
(48) Blaðsíða 48
(49) Blaðsíða 49
(50) Blaðsíða 50
(51) Saurblað
(52) Saurblað
(53) Band
(54) Band
(55) Kjölur
(56) Framsnið
(57) Kvarði
(58) Litaspjald