44 Vi hafva i det föregSende yttrat, att den mangd af metaller, som liistorien uppgifver hafva befunnits i vára förfáders ego, icke fár tillskrifvas egen tillverkning, utan att de förvárfvade sig metaller och vapen under sina hárfárder och sjöröfverier. Hvarje fri medborgare var den tiden en krigsman och plundrare. Dessa hár- jande grundsatser bibehöllos under hedendomen. Ingen gráns var för dem bestámd. Man hárjade öfver allt; man hárjade templen. Herraud och Bose plundrade Jumalas tempel i Bjarmaland och hemförde derifrán guld och skat- ter. SmSlándske prinsen Eigil tog vid ryska kusten fem fartyg fran ryska landvárnarmannen Rognvald. West- göta konungen Rolf hárjade oupphörligt i Scotland, Eng- Jand och Irland. I nionde arhundradet sköflade Norr- mánnen trenne gánger Paris och andra stora stáder i Frankrike och Nederlánderna och uttvingade otroliga brandskatter, som merendels utgjordes i silfver och an- nat gods. De framtrángde till och med genom Niörva sund förbi Gibraltar, och besökte Medelhafvets kuster, gingo uppför Rhenströmmen samt gástade Italien o. s. v, En annan atkomst af rikedomar skedde genom den sold, de s. k. Yáringarne erhöllo för tjenstgöring i Constanti- nopel; Harald Hárdráde t. ex., som undar sitt vistande bland Váringarne trenne gánger erhöll del i skiftet af de aflidne kejssanes kládförráder, hemförde en stor mycken- het af guld, silfver, penningar och dyrbarheter. Af allt detta kan med all sannolikhet den slutsats dragas, att, dá man undantager nágon för skeppsbyggeri o. d. nödig redskap, hvarmed myrjerns tillverkningen försett landet, svenska folket, vid kristendomens införande, till största delen geuom resor, harjande och byteshandel, förvárfvade sig sina metall-förSder. Och ehuru dessa varit betydande, samt kanhánda sá tillráckliga, dá det árjrága om vapen, att enligt Lagerbrings förmodan utförsel deraf kunnat ske tijl England, sa lorde man derföre hvarken kunna eller behöfva antaga, att bergverken nödvándigt vid denna tid máste hafva varit i gSng. Det ár egentligen under Sverkerska och Erikska átterna, sedan kristendomen vunnit afgjord öfvervigt och stadga, sedan klostren började uppblomstra, som grunden till Sveriges civilisation började lággas.

(1) Blaðsíða 1
(2) Blaðsíða 2
(3) Blaðsíða 3
(4) Blaðsíða 4
(5) Blaðsíða 5
(6) Blaðsíða 6
(7) Blaðsíða 7
(8) Blaðsíða 8
(9) Blaðsíða 9
(10) Blaðsíða 10
(11) Blaðsíða 11
(12) Blaðsíða 12
(13) Blaðsíða 13
(14) Blaðsíða 14
(15) Blaðsíða 15
(16) Blaðsíða 16
(17) Blaðsíða 17
(18) Blaðsíða 18
(19) Blaðsíða 19
(20) Blaðsíða 20
(21) Blaðsíða 21
(22) Blaðsíða 22
(23) Blaðsíða 23
(24) Blaðsíða 24
(25) Blaðsíða 25
(26) Blaðsíða 26
(27) Blaðsíða 27
(28) Blaðsíða 28
(29) Blaðsíða 29
(30) Blaðsíða 30
(31) Blaðsíða 31
(32) Blaðsíða 32
(33) Blaðsíða 33
(34) Blaðsíða 34
(35) Blaðsíða 35
(36) Blaðsíða 36
(37) Blaðsíða 37
(38) Blaðsíða 38
(39) Blaðsíða 39
(40) Blaðsíða 40
(41) Blaðsíða 41
(42) Blaðsíða 42
(43) Blaðsíða 43
(44) Blaðsíða 44
(45) Blaðsíða 45
(46) Blaðsíða 46
(47) Blaðsíða 47
(48) Blaðsíða 48
(49) Blaðsíða 49
(50) Blaðsíða 50
(51) Saurblað
(52) Saurblað
(53) Band
(54) Band
(55) Kjölur
(56) Framsnið
(57) Kvarði
(58) Litaspjald