(44) Page 32
32
Hartill kommer att då Hiigne, genom sina egenskaper
bar forntidens prågel, Hagen bland alla ebaracterer i d. Nib.
Not, genom sin reflecterande natur, framstår såsom mest
modern. Hos bonom utgår allt från egen sjelfbeståmmelse,
och det ar genom medvetandet håraf, som han utofvar ett
så stort inflytande. Men hårmed forenar han någonting rått,
barbariskt ocb grymt i sitt skaplynne. Det år ban ensam
som fororsakar alft det onda, alla de brott, som slutligen
till sista man utplåna det Burgundiska Konungahuset. Hans
grymket år ofta omcnsklig, ocb ban mordar mer ån dels af
kårlek for sjelfva mordandet. Så kan man ej upptåcka nå-
gon rimlig orsak till Siegfrieds mord, — om ej en inre
grund, som har sin rot i motsatserna af deras naturer —
ty den foregifna att håmnas Brynhilds skyrnf, har vål deri
ringa del. Han år i allo Gunthers onda genius, och med
sitt: ”låt mich den scbuldigen sin” * *) forleder ban bonom
till de grofsta missgerningar. Skuld eller oskuld åro for
bonom likgiltiga, blott han yinner sina åndamål. Men från
den stund ban genom Flodjungfrurnas spådom gores under-
kunnig om sitt forestående ode, biir han ånnu mera for får-
lig. Han borjar med att fresta nodvåndigheten — genom
forsoket att drånka Gunthers Kapellan — J) och då detta
ej hjelper, trottsar han den. Ofvertygad att han måste gå
under, uppbjuder han allt som kan stortå honom och kam-
rater rått djupt i det foreståendes oundvikliga afgrund, så-
som ville han åtminstone gora sitt fall så colossalt som moj-
tigt. Han mordar Fårgmannen, han sonderslår skeppet, han
underlåter ingenting, som kan reta Chriemkild, ban visar
sig mot henne onddigtvis rå och forolåmpande, och erinrar
henne med flit om Siegfried; han bekånner sig vara morda-
ren, uppretar sjelf Hunnerna och dodar Chriemkilds son for
att gora saken riktigt ohjelplig. Vål kan ej frånkånnas ho-
nom tapperhet, oforskråckthet och ståndaktighet, hvilka i-
synnerbet lysande framstå i den sista kampen, och han har
dessa egenskaper gemensamma med Hiigne; men huru olika
åro ej deras motiver! For Hagen år all storsintket fråm-
mande, allt ådelmod okåndt; det år drifven af dessa, som
Hogne erbjuder sig att do 3). Vål bor ånnu trotset i sista
stund på Hagens låppar, och det år med fornekelsens hån-
leende, som han går sin dod till mote; men detta år af
helt annan art, ån det som svåfvar ofver Hiignes drag, då
hjertat skåres ur hans brost *).
*) IbiJcm 1310.
Ibidcm 64.
i) D. Nib. Not. Str. 1071.
*) NtU-mål. Str. 65.
(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page [1]
(26) Page [2]
(27) Page [3]
(28) Page [4]
(29) Page 17
(30) Page 18
(31) Page 19
(32) Page 20
(33) Page 21
(34) Page 22
(35) Page 23
(36) Page 24
(37) Page 25
(38) Page 26
(39) Page 27
(40) Page 28
(41) Page 29
(42) Page 30
(43) Page 31
(44) Page 32
(45) Page 33
(46) Page 34
(47) Page 35
(48) Page 36
(49) Rear Flyleaf
(50) Rear Flyleaf
(51) Rear Board
(52) Rear Board
(53) Spine
(54) Fore Edge
(55) Scale
(56) Color Palette
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page [1]
(26) Page [2]
(27) Page [3]
(28) Page [4]
(29) Page 17
(30) Page 18
(31) Page 19
(32) Page 20
(33) Page 21
(34) Page 22
(35) Page 23
(36) Page 24
(37) Page 25
(38) Page 26
(39) Page 27
(40) Page 28
(41) Page 29
(42) Page 30
(43) Page 31
(44) Page 32
(45) Page 33
(46) Page 34
(47) Page 35
(48) Page 36
(49) Rear Flyleaf
(50) Rear Flyleaf
(51) Rear Board
(52) Rear Board
(53) Spine
(54) Fore Edge
(55) Scale
(56) Color Palette