3 hvarföre bröderna ej vågade återvända till Norge, utan be- gåfvo sig med 300 man till konung Athelstan i England och gingo i hans tjenst. I ett stort slag, som konungen kort härefter höll med sine fiender, bidrogo desse bröder mycket till segern, hvilken Thorolf likväl köpte med sin död. Sedan Egil rikligen blifvit af konungen begåfvad med skänker både för sig och sin fader, begaf han sig, med löfte att återvända, till Norge, för att träffa sin broders enka samt taga vård om hans qvarlåtenskap. Thore Herse var nu död, och Arinbjörn hade blifvit hans efterträdare. Hos Arinbjörn, af hvilken Egil blifvit såsom vanligt väl emotta- gen, träffade han sin svägerska, Asgerd, med hvilken han, genom Arinbjörns bemedling, ingick äktenskap, hvarpå han efter tolf års bortovaro begaf sig till Island. Skänkerna från konung Athelstan till Egils fader behöll Egil för egen räk- ning. Då han snart härefter fick höra, att hans svärfader afiidit och att hans svåger, Berg-Anund, ensam satt sig i besittning af den aflidnes qvarlåtenskap, begaf han sig med sin hustru tillbaka till Norge för att göra anspråk på sin andel i arfvet. Vännen Arinbjörn hoppades föga, att kunna skaffa honom rätt, emedan konungaparet var fiendtligt sin- nadt mot Egil, samt Anund var svår att komma till rätta med. Egil stämde Anund till Gulating. Tinget blef stormigt, då rätten syntes vara på Egils sida, och Alf, Gunnhilds broder, på sin systers uppmaning med en beväpnad skara upplöste samlingen Då Arinbjörn visade, att de här nu in- tet vidare kunde uträtta, begåfvo de sig skyndsamt bort. Med möda kom Egil, ehuru med förlusten af sitt skepp, un- dan konungens förföljelser hem till Arinbjörn, som ädelmodigt begåfvade honom med ett fartyg, på hvilket han återvände till Island. Han hade dock såsom vanligt ingen ro hemma. Vikingalynnet tog ut sin rätt: han skulle åter ut. Han ville nu ånyo begifva sig till konung Athelstan i England. — På denna resa led han skeppsbrott vid Humbers mynning — och fick der oförmodadt höra, att Erik Blod-öx och Gunnhild, som af Håkan den gode blifvit fördrifna från Norge, herr- skade öfver dessa trakter. Nu voro goda råd dyra. Han beslöt, att begifva sig till Jorvik och der försöka sin lycka, emedan han ansåg föga ära vinnas, om han blefve gripen under flykten. Han red bort med en sid hatt öfver hjelmen. — På Arinbjörns rad öfverlemnade han sig på nåd och onåd. Sannolikt hade han genast blifvit dödad, om ej Arinbjörn hade föreställt konungen, att det vore nidingsdåd, att dräpa

(1) Band
(2) Band
(3) Saurblað
(4) Saurblað
(5) Blaðsíða [1]
(6) Blaðsíða [2]
(7) Blaðsíða [3]
(8) Blaðsíða [4]
(9) Blaðsíða 1
(10) Blaðsíða 2
(11) Blaðsíða 3
(12) Blaðsíða 4
(13) Blaðsíða 5
(14) Blaðsíða 6
(15) Blaðsíða 7
(16) Blaðsíða 8
(17) Blaðsíða 9
(18) Blaðsíða 10
(19) Blaðsíða 11
(20) Blaðsíða 12
(21) Blaðsíða 13
(22) Blaðsíða 14
(23) Blaðsíða 15
(24) Blaðsíða 16
(25) Blaðsíða 17
(26) Blaðsíða 18
(27) Blaðsíða 19
(28) Blaðsíða 20
(29) Blaðsíða 21
(30) Blaðsíða 22
(31) Blaðsíða 23
(32) Blaðsíða 24
(33) Blaðsíða 25
(34) Blaðsíða 26
(35) Blaðsíða 27
(36) Blaðsíða 28
(37) Blaðsíða 29
(38) Blaðsíða 30
(39) Blaðsíða 31
(40) Blaðsíða 32
(41) Saurblað
(42) Saurblað
(43) Band
(44) Band
(45) Kjölur
(46) Framsnið
(47) Kvarði
(48) Litaspjald