4 någon om natten. Egil hade nämnligen anländt om qvällen. Arinbjörn tillstyrkte nu Egil, att under nattens tystnad för- fatta en sång till konungens ära, så att han följande mor- gon kunde framsäga densamme. ”Så hade Brage den gamle en gång gjort och af konung Björn i Sverige fått lifvet i gen- gäld.” Egil författade nu den, synnerligast i tekniskt afse- ende utmärkte sången HöfwSlansn. Följande morgon utveck- lade Arinbjörn en synnerlig vältalighet, för att rädda Egil, och förklarade slutligen, då intet annat syntes hjelpa, att Egils lif dyrt skulle köpas och först då, när Arinbjörn sjelf och hans följeslagare hade fallit. För det priset sade konun- gen sig ogerna vilja köpa Egils lif. Egil framsade nu qvä- det, hvarefter konungen för Årinbjörns skull tillät, att han oskadd fick begifva sig bort. Medan Egil var i London hos konung Athelstan, kom Årinbjörns systerson, Thorsten Eriksson, med helsning från sin morbroder, hvilken anhöll, att Egil skulle hos konungen anhålla om hans bemedling hos Håkan den gode i Norge, att Thorsten måtte utfå arfvet efter sin fader, hVilket Håkan indragit. Athelstan uppfyllde denna begäran. Thorsten åt- följdes af Egil till Norge. Egil, som någon tid härefter for till Island, återvände till Norge, sedan Arinbjörn, då Erik Blod-öx aflidit, dit anländt. Af Arinbjörn, som hos konung Håkan ej kunde åt Egil utverka a rf efter en i holmgång dö- dad man, erhöll Egil i stället stora skänker. — Härefter åtföljde Egil Arinbjörn på vikingatåg; men då Arinbjörn i Danmark slöt sig till Harald Gråfeld, begaf sig Egil till Norge. Nu företog han, i stället för Thorsten Eriks- son , å konung Håkans vägnar en färd öfver Eda-skog till Wärmeland, att hemta skatt. Denna färd ansåg Egil sjelf såsom ett bland sina äfventyrligaste och mest berömvärda företag. Sedan han lycklig utfört detta ärende, begaf han sig till Island, der han dog i stort anseende och vid hög ål- der år 990 (enligt Munch). Då Egil förnummit, att Håkan den gode dött, att riket haft konungaskifte och att Arinbjörn med Gunnhilds söner återvändt till Norge och fått Firdafylke i förläning, förfat- tade han Arinbjörns-dråpan. Bland hans större sånger näm- nas äfven: Avalsteins-ilrdpa, Ueru-drdpa och Sonar-torrek. Se vidare Möbii Catalogus Librorum Isl. et Norv, JStatis Medite, s. 179. Arinbjörns-dråpan finnes upptagen i Egils— Sagan. De upplagor och bearbetningar af denna saga, hvilka vi haft att tillgå, hafva endast varit:

(1) Band
(2) Band
(3) Saurblað
(4) Saurblað
(5) Blaðsíða [1]
(6) Blaðsíða [2]
(7) Blaðsíða [3]
(8) Blaðsíða [4]
(9) Blaðsíða 1
(10) Blaðsíða 2
(11) Blaðsíða 3
(12) Blaðsíða 4
(13) Blaðsíða 5
(14) Blaðsíða 6
(15) Blaðsíða 7
(16) Blaðsíða 8
(17) Blaðsíða 9
(18) Blaðsíða 10
(19) Blaðsíða 11
(20) Blaðsíða 12
(21) Blaðsíða 13
(22) Blaðsíða 14
(23) Blaðsíða 15
(24) Blaðsíða 16
(25) Blaðsíða 17
(26) Blaðsíða 18
(27) Blaðsíða 19
(28) Blaðsíða 20
(29) Blaðsíða 21
(30) Blaðsíða 22
(31) Blaðsíða 23
(32) Blaðsíða 24
(33) Blaðsíða 25
(34) Blaðsíða 26
(35) Blaðsíða 27
(36) Blaðsíða 28
(37) Blaðsíða 29
(38) Blaðsíða 30
(39) Blaðsíða 31
(40) Blaðsíða 32
(41) Saurblað
(42) Saurblað
(43) Band
(44) Band
(45) Kjölur
(46) Framsnið
(47) Kvarði
(48) Litaspjald