§œDa peivva og ttmgunav aDfevD, fem aD vtfu pv, nieD 5votu foni og blauDu, en ec pó oDcuoíð l)6ttaD enn annava
m @ §** §8 íþaö u fpwDfomíeðm; íu'cftui'/ pegrtv tem öflnta 09 [)œDa gamailt cinfaílDt fólf, e.Duc fpetta
Olafson, who derives it from the obsolete verb œda, “ to teach,” and concludes that it was íntended to designate
UÍHlfí f)rtb 03 í>rccfi, ©llD ía'tltl’ «cfi rtD fét ()œDa; cg l)cft mrttc a fittí fétma. 45.
. — Nár endelig Jón Sigurðs- son i anm. 2, s. 351, i anledning af tekstens Eysteirn œda Geir- steirn (241 is)