eget uttryck som tidigare varit ovan- ligt. Naturligtvis handlar det inte om en definierbar grupp — snarare var det så att denna typ av fria experi- ment upplevdes som den väg där textilkonsten skulle slutligen för- enas med den ”riktiga” konsten. Mönstren från bl.a. Polen var väg- ledande, och inte minst i Danmark och Norge har denna experimentella form fått en stark profil. Idag är inte situationen längre så enkel. Det är inte i första hand ge- nom att anta abstrakta drag och låta materialet tala fritt som man upp- häver gränserna till bildkonsten i öv- rigt. Det är i första hand genom att hävda att konstnärliga uttryck skapas av ideer och gestaltning men inte av speciella material. Det är också ge- nom att hävda att konst skapas oberoende av könstillhörighet och att ett av traditionen kvinnligt me- dium inte får undervärderas automa- tiskt när det gäller konstnärligt värde. I en stor del av den nya textilkonst som uppstått och framträtt för första gången under de senaste tio åren har bilden, den föreställande och berättande bilden fått en stor bety- delse. Man kan se detta som en följd av dels behovet att berätta om en situation, dels just ett närmande till den traditionella bildkonsten där den tydligt läsbara bilden under sam- ma tid dominerat starkt. I denna nya textila bild har tankar om kvinnovärl- den, naturen, politiska ideer och poetiska visioner förts fram till be- traktaren. Ofta har det textila mediet fördjupat och förmänskligat budska- pet, ibland har det förvandlat det till en krampaktigt privat situation. Inte heller bilden i textil har utan vidare lett till självklara konstverk. Men den textila bilden har fört in en balans i förhållandet till materialet, som ofta givit upphov till intressanta resultat. Textilkonsten i de olika nordiska länderna har naturligtvis vissa känne- tecken, typiska för respektive land. Visst kan man säga att det strama arkitektoniska mönstret varit fram- trädande i den finländska och delvis också i den danska textilkonsten. Visst kan man på samma sätt påpeka att det fria abstrakta materialexperi- mentet odlats framgångsrikt på flera håll både i Danmark och i Norge. På samma sätt går det att generalisera och säga att de isländska och svens- ka textilkonstnärerna gärna vävt sina bilder till berättande och detaljrika bilder. Ändå bär det mig emot att vilja förenkla på detta sätt. Jag tror näm- ligen att det intressanta i vår nuva- rande situation inom den textila konsten i Norden ligger i att det handlar om ett antal individer, inte om stilar eller skolor. Det är individer som förenar det goda hantverket med modet att utveckla det vidare till egenartade former och uttryck, det är individer som befriats från sin traditionella grupptillvaro som kvin- nor i en kvinnokonst och numera är fria skapande konstnärer med allt vad detta innebär av lycka och vånda. Kanske just därför är det viktigt att vart tredje år låta dem samlas till en utställning där de kan träda var- andra och publiken tillmötes och samla sina verk till en helhet som blir ett steg i den samtida textilkonstens unga men vitala historia.

(1) Kápa
(2) Kápa
(3) Blaðsíða [1]
(4) Blaðsíða [2]
(5) Blaðsíða [3]
(6) Blaðsíða [4]
(7) Blaðsíða [5]
(8) Blaðsíða [6]
(9) Blaðsíða [7]
(10) Blaðsíða [8]
(11) Blaðsíða [9]
(12) Blaðsíða [10]
(13) Blaðsíða [11]
(14) Blaðsíða [12]
(15) Blaðsíða [13]
(16) Blaðsíða [14]
(17) Blaðsíða [15]
(18) Blaðsíða [16]
(19) Blaðsíða [17]
(20) Blaðsíða [18]
(21) Blaðsíða [19]
(22) Blaðsíða [20]
(23) Blaðsíða [21]
(24) Blaðsíða [22]
(25) Blaðsíða [23]
(26) Blaðsíða [24]
(27) Blaðsíða [25]
(28) Blaðsíða [26]
(29) Blaðsíða [27]
(30) Blaðsíða [28]
(31) Blaðsíða [29]
(32) Blaðsíða [30]
(33) Blaðsíða [31]
(34) Blaðsíða [32]
(35) Blaðsíða [33]
(36) Blaðsíða [34]
(37) Blaðsíða [35]
(38) Blaðsíða [36]
(39) Kápa
(40) Kápa
(41) Kvarði
(42) Litaspjald