Om gladjen av att se 1 _£ en ypperlig artikel berattade gronlandsforskaren Eigil Knuth i vackra ord om upplevelsen av att återse Ijuset och fargen efter det långa vintermorkret dåruppe. Han kom då att tånka på vilket varde fårgen år for månniskan, for ogat och sinnet. Når jag låste hans kloka ord kom jag att tånka på en drom, som jag hade en gang for långe sedan: att vårlden hade kunnat vara skapad fårg- los,' att kvinnans rodnad hade kunnat vara en grånad, att din ålskade inte lyste mot dig i fårger utan var mus- grå, lergrå eller moddgrå. Då skulle det hånda något, dromde jag. Då skulle en månniska plotsligt komma fram till en port, som ledde in till en fortrollad trådgård, fårgernas trådgård med de blåklintsblå blommorna i det daggfriska grona gråset. Målaren år denna månniska, som med forundran har upptåckt fårgen. År det underligt, att han kånner sig som en besatt, en profet? Denna nya sammanslutning av konstnårer, som kaliar sig Skandinaverna, onskar inte upptråda som en skola, en »riktning» eller klick, men naturligtvis har den sitt t—400146

(1) Kápa
(2) Kápa
(3) Blaðsíða 1
(4) Blaðsíða 2
(5) Blaðsíða 3
(6) Blaðsíða 4
(7) Blaðsíða 5
(8) Blaðsíða 6
(9) Blaðsíða 7
(10) Blaðsíða 8
(11) Blaðsíða 9
(12) Blaðsíða 10
(13) Blaðsíða 11
(14) Blaðsíða 12
(15) Blaðsíða 13
(16) Blaðsíða 14
(17) Blaðsíða 15
(18) Blaðsíða 16
(19) Blaðsíða 17
(20) Blaðsíða 18
(21) Blaðsíða 19
(22) Blaðsíða 20
(23) Blaðsíða 21
(24) Blaðsíða 22
(25) Blaðsíða 23
(26) Blaðsíða 24
(27) Kvarði
(28) Litaspjald