3G Forfar mythologen så, att han efter ett ensidigt filo- sofem behandlar forntidens folk och enligt detsamma låter deras hela tro lopa i bredd med några abstrakta och for- numstiga satser, så rnisshandlar han forntidens ungdomliga anda och ofverskrider tillika mythologiens grånser, hvil- ken såsom en historisk vetenskap skall lemna sin gerd till skildringen af mensklighetens utveckling, men icke vara en religionsfilosofi. Hufvudsaken år att utforska i hvilket forhållande till menniskan en gudomlighet tankes, och det låra vi ofta båttre helt enkelt af dess tillnamn, af dess attributer, af den tid då och det sått hvarpå den blifvit dyrkad, ån af dess myther, hvilkas tydning ofta år till och med omoj- lig. «Derfore år det lilla, som Ada mus meddelar om Odins, Thors och Freyas kult, fullkomligen lika vigtigt, som allt, hvad eildorna beråtta om samma gudomligheter.« Den nordiska mythologiens vårde anser M. hafva blif- vit for hiigt uppskattadt. Att den poetiska eddans sån- ger redan blifvit samlade af den islandske presten Sæmund (-j- 1155), anser M. ej kunna bevisas. Forst år 1645 fann Brynjulf Svcnson en gammal håndskrift med islåndska dik- tér, hvilken han låt afskrifva och forsedde med titeln: uSæmunds den vises edda.» Den fransyska litteratdren Bergmann har likval uti sina aPoemes Islandais», sid. 16, visat, att dessa sfinger forst i slutet af 15:de eller horjan af 14:de århundradet blifvit samlade, och att denna samling således år till och med yngre ån den prosaiska eddan. Muller instårnmer i denna åsigt; och for densam- ma måste åfven tala den omståndigheten, att den prosai- ska eddans forfattare icke synes hafva kånnt vissa sanger i den poetiska, såsom Lokasenna och Odens korpsång. Dessa sångers alder, hvilka innehålla myther, hjeltesagor och gnomiska diktér, anser M, mycket olika och han an- ser vissa af dem forele bevisligt kristliga idéer. De eddiska sångernas vårde, såsom ursprungliga kål- lor hetraktade, anser M. ej vari serdeles hogt, då de d- gonskenligen åro ((Produktioner einer Kunstpoesie.« Han tillågger: «jag vet mycket vål, att man i allmånhet anser dessa diktér for ganda folksånger, och jag vill icke heller forneka deras sammanhang med folkpoesien. Men såsom rena folksånger belraktade hafva de dock en for mycket

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82