il ligen fangen i England, och enligt tidens sed grynit plå- gad till dods; ty Engelska Konungen Ella lat kasta ho- nom i en orragrop, att lefvande uppåtas. Under sS grym- ma plagor diktade han inpromptu sin sang Bjarkamal, 29 strofer lang, och hvarje strof af 10 rader, uti hvilken han uppriiknar alla sina bragder, och dervid fråmst sagnn om Prinsessan Thoras erofring. Huruvida detta varit mbj- ligt under sådana ogonblick (så framt hela håndglsen år sann) må en hvar bedbmma, helst denna dodssång verk- ligen har poetiskt varde, oaktadt all sin vildhet. Allt detta, sammanlagdt med den fullkomliga bristen på manuskript, som intyga den foregifna hoga åldern, måste val fora hvarje opartisk lasare på den tanken, att endasl ett allt for stort begar att gora Nordens historia ett tusende och flera år aldre ån den mojligen kan vara, hanfort alla dem, som gjort alla dessa, tydligen mycket nyare diktér, till urkunder for håfdatecknaren, då de sannolikt ej varit an- nal ån medel att fdrkorta långa vinteraftnar i ett omildt klimat; och kanske deras forfattare aldrig driimt derom, att deras efterkommande skulle blifva nog godtrogna att antaga dem for verkliga historiska uppgifter. Likvål ingår jag alldeles icke på Thormoder Torfæi fifrebråelser, eine- dan han kallar dem al'a Ijugare och bedragare. l)e voro skalder, och ingen ting vidare; ej heller har någon af dem bedt hvarken honom eller andra soka historia, der dikt endast borde finnas. Men, kunde man invånda, om nu sagorna och de hi- storiska visorna ej hafva något egentligt historiskt varde, så kunna val åndock de uti begge Eddorna befintliga my- thiska diktér lemna en trogen bild af de forna Nordiska folkslagens religionsbegrepp; ty, om man också antager, att de nog sent kommit i dagsljuset, intråflar i alla fali deras utgifvande på en tid, då hedendomen ånnu icke kunde vara alldeles bortglomd, utan qvarlefvor deraf fin- nas både har och der. Detta mcdgifves såsom mbjligt. Christendomen infordes i Norden omkring år 1000; utan tvifvel skedde detta, der såsom annorstades, blott små- ningom, och således kunde hedendomen på aflågsna trak- ter i synnerhet ånnu lange bibehålla sig, så att då om- kring år 1120 forstå skriften kom till Island, ånnu nog deraf kunde vara i friskt minne for att scdermera ofver-

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82