stofferingen lånad af Greker och Uomare. Loke, som hiir lorestaller djefvulen, ar till en del bildad efter O vi di i I'i/cnon*), till och med i afseende på namnet. I anled- ning håraf behdfver man icke erinra hvarifrån man tagit jåttarne som bestormade himmelen, den gyllne tiden, so- leqs vågn och håstar, berg der Gudarne fdrsamlade sig, Nympher, Nornor, jemte alla andra hårligheter. Till och med Tyska litteraturen har dervid blifvit brandskattad; de 74:de, 7S:te och 76:te Mytherne i den yngre Eddan om Brynliilda och Gudruna aro helt och ballet lånade ur Die Niebelungen och Chriemhilden Ruche; Konung Etsel i /leldenbiicli har varit modeli for Kon ung At el, och de foljande mytherne om Svanhilda och Konung *forinun-Jiiicke åro ål'vcn hemtade derifrån. Deremot sak- nar man hår, likasom i de historiska dikterna, alla an- nars val bekanta omståndigbeter, horande till nordens af- gudadyrkan. Biskop Dithmar från Merseburg, en tro- vardig forfattare vid bdrjan af ll:te seklet, och som var fiidd i grannskapet af Danmark, samt således nogsamt kande allt detta, fdrsåkrar, att man vid Ledrum (Ledre) hvart 9:de år fullbordat ett stort offer af 99 menniskor samt likaså många håstar. Dylika vittnesbdrd finnas af- ven emot Norrmån och Svenskar. Hvilken skulle ej tro, eH så hogtidligt skådespel hade bort upplifva skal- dernas hela fantasi, samt gifva dem anledning till otaliga bilder och åsyftningar? Men, så mycket jag kan påminna mig, forekommer hvarken i Eddorna eller någon annan dikt det ringaste om mennisko-offer. Saxo och Snorre n'amna dem val, men blott i forbigående; ett tydligt be- vis att minnet af dem redan var alldeles utslocknadt vid den tid, då alla dessa skrifter forfattades; ty annars skulle val de, som med outtrottlig vidloftighet beråtta for oss en så oåndlig mångd småsaker, visserligen ej underlåtit att betjena sig af ett så rikt åmne. Saxo vill i ett sårskildt kapitel afhandla den Nordiska afgudatjensten; men han kån- n.?r ,fa deraf, att han endast vet att nåmna de tre fdrnåmsta gudomligheterna, Odin, Thor och Frigga, och ) Lycaon, en liogst grym regent i Arcadien, besiikles af Jupiter sjelt, som antagit mensldig skepnad; tyrannen framsatte j«r Guden mennisliokott vid måltiden, och Jupiter lurvamllade nonoin i cil varg. Se Ovidii Metamorph. I.ib, i. Fab. 6.

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page 1
(10) Page 2
(11) Page 3
(12) Page 4
(13) Page 5
(14) Page 6
(15) Page 7
(16) Page 8
(17) Page 9
(18) Page 10
(19) Page 11
(20) Page 12
(21) Page 13
(22) Page 14
(23) Page 15
(24) Page 16
(25) Page 17
(26) Page 18
(27) Page 19
(28) Page 20
(29) Page 21
(30) Page 22
(31) Page 23
(32) Page 24
(33) Page 25
(34) Page 26
(35) Page 27
(36) Page 28
(37) Page 29
(38) Page 30
(39) Page 31
(40) Page 32
(41) Page 33
(42) Page 34
(43) Page 35
(44) Page 36
(45) Page 37
(46) Page 38
(47) Page 39
(48) Page 40
(49) Page 41
(50) Page 42
(51) Page 43
(52) Page 44
(53) Page 45
(54) Page 46
(55) Page 47
(56) Page 48
(57) Page 49
(58) Page 50
(59) Page 51
(60) Page 52
(61) Page 53
(62) Page 54
(63) Page 55
(64) Page 56
(65) Page 57
(66) Page 58
(67) Page 59
(68) Page 60
(69) Page 61
(70) Page 62
(71) Page 63
(72) Page 64
(73) Page 65
(74) Page 66
(75) Page 67
(76) Page 68
(77) Page 69
(78) Page 70
(79) Page 71
(80) Page 72
(81) Page 73
(82) Page 74
(83) Page 75
(84) Page 76
(85) Page 77
(86) Page 78
(87) Page 79
(88) Page 80
(89) Page 81
(90) Page 82