II mer skola sára lians öra. De aro likvii] icke nágot annat, an 'áldre former af várt eget sprak, antirigen ánnu lefvande i stun- dom ratt mánga af vára landskapsmál, eller ock lán frán det Nordiska fornspráket. Man hoppas likvál, att de, med litet god vilje, skola vara iátta att förstá genom sammanhanget, hálst de, med högst fá undantag, áro sá valda, att de upplysas af sina i Svenskan ánnu lefvande ordfrander. Eller kunna numera inga andra ord lánas, án Tyska, Eranska, Latinska och Grekiska? Utom önskan att visa Svenskans fullkomliga sambördighet med Islándskan, skulle denna öfversáttning áfven utgöra ett försök att, medelst sin trohet mot urskriften, gifva ett begrepp áfven om fornsprákets grundlynne ocli anda. Men for att icke i'örlora det forngamla i sprákfárgen, har det varit nödvándigt att sá litet som möjligt frángá den ursprungliga ordföljden och vissa áldriga egen- heter deruti, sásom de korta meningarna, verbernas stállande i deras början, de ofta upprepade bindeorden, m. m. — Med ett ord: detta försök kan icke med ráttvisa bedömas, om det endast láses för sig sjelft, utan att det jamnföres med urskriften. Och det ár om en sádan jámnförelse, anstálld med kárlek till saken och skonsamhet, som öfversáttaren vágar bedja lásaren! Det var derföre ursprungligen afsigten att sida mot sida aftrycka den Is- lándska texteu, emedan den önskade jámnförelsen dá legat nármare vid handen. Men dá man nödgats spara pá rum och kostnad sá mycket som möjligt, har det, ty várr, most underlátas, hvad den prosaiska texten angár. Mot införandet af urskriftens skaldever- ser mötte likval icke sadana hinder, och derföre har det skett med dem, till átminstone nágon liten ersáttning. Den största svárigheten har legat uti átergifvandet af skalde- verserne, om de icke helt och hállet skulle förlora sitt Eoi'önordiska skaplynne. Hártill hör vásendtligen tvá ting: bokstafsrira- met oeh bildspráket eller omskrifningarna, hvilka áro sá innerligt införlifvade med all Eornnordisk skaldskap, att det en- dast varder prosa, om de försvinna. Bokstafsrimmet bestár uti, att 2 eller 3 betonade ord inom hvarje verspar börja med sam- ma bokstaf, om de áro konsonanter, men áro de vokaler böra de hálst vara olika, t. ex. i 17 Kap.:

(1) Front Board
(2) Front Board
(3) Front Flyleaf
(4) Front Flyleaf
(5) Page [1]
(6) Page [2]
(7) Page [3]
(8) Page [4]
(9) Page I
(10) Page II
(11) Page III
(12) Page IV
(13) Page 1
(14) Page 2
(15) Page 3
(16) Page 4
(17) Page 5
(18) Page 6
(19) Page 7
(20) Page 8
(21) Page 9
(22) Page 10
(23) Page 11
(24) Page 12
(25) Page [1]
(26) Page [2]
(27) Page 13
(28) Page 14
(29) Page 15
(30) Page 16
(31) Page 17
(32) Page 18
(33) Page 19
(34) Page 20
(35) Page 21
(36) Page 22
(37) Page 23
(38) Page 24
(39) Page 25
(40) Page 26
(41) Page 27
(42) Page 28
(43) Page [1]
(44) Page [2]
(45) Page 29
(46) Page 30
(47) Page 31
(48) Page 32
(49) Page 33
(50) Page 34
(51) Page 35
(52) Page 36
(53) Page 37
(54) Page 38
(55) Page 39
(56) Page 40
(57) Page 41
(58) Page 42
(59) Page 43
(60) Page 44
(61) Page [1]
(62) Page [2]
(63) Page 45
(64) Page 46
(65) Page 47
(66) Page 48
(67) Page 49
(68) Page 50
(69) Page 51
(70) Page 52
(71) Page 53
(72) Page 54
(73) Page 55
(74) Page 56
(75) Page 57
(76) Page 58
(77) Page 59
(78) Page 60
(79) Page [1]
(80) Page [2]
(81) Page 61
(82) Page 62
(83) Page 63
(84) Page 64
(85) Page 65
(86) Page 66
(87) Page 67
(88) Page 68
(89) Page 69
(90) Page 70
(91) Page 71
(92) Page 72
(93) Page 73
(94) Page 74
(95) Page 75
(96) Page 76
(97) Page [1]
(98) Page [2]
(99) Page 77
(100) Page 78
(101) Page 79
(102) Page 80
(103) Page 81
(104) Page 82
(105) Page 83
(106) Page 84
(107) Rear Flyleaf
(108) Rear Flyleaf
(109) Rear Board
(110) Rear Board
(111) Spine
(112) Fore Edge
(113) Scale
(114) Color Palette