15 tilfagdt Sigurd, hvilken varit for Islandarne kånd, då de dereraot'om sjelfva dopet ej vetat något annat, an att det blifvit fbrråttadt af en Sigfrid, den de, af ofvan an- gifna orsaker, Iåtteligen kunnat forblanda med den for dem bekante Sigurd, hvilken dessutom nåra nog samtidigt åfven predikade i Sverige. Men — invånder troligen den lasare, som behagat folja oss i dessa undersokningar — tillåta de historiska uppgifterna om denna tid, att Olof Skotkonungs dop får anses uppskjutet ånda till år 1012* *), fore hvilken tid Sigfrid ej kan vara till Sverige anlånd, såsom Strinn- holm bevisat? — Vi åro for vår del|fulIkomligt ofvertyg- ade derom; och tro oss kunna med goda skål ådagalågga, att Olof ej forr an år 1018 emottagit dopet**). Att Olof redan såsom ung, genom konung Sven i Danmark, vunnits till någon benågenhet for Christen- domen, ha vi i det foregående ådagalagt. Ganska tvif- velaktigt år likvål, om han då af tro och insigt, eller af andra bevekelsegrunder, hyllat densamma. Att imed- lertid lange hans stållning icke medgaf honom att bppet bekånna den nya laran, bor vara tydligt. Han torde «lc islandska bistoricbiickerna, t. ex. Sturlesons, liafva af sed- ncre kopister blifvit utvidgade med grnndlosa ocb fabelaktiga tillagg. (Jfr Torfæus, i ett bref till Sperling: Torfæana 1415), I tidehvarf, då begreppet om litteratur- ocb kulturhistorie ånnu ej vabnat, ansåg man sig gtira efterbommande en tjenst hårmed och afsåg endast iimnet, ej boloriten eller en skrifts ursprung- liga habitus. 3Ian erinre sig huru ånnu den 1 å r de Stiernhieim utgaf Vestgotalagen! *) Konung Sven Tvesbågg i Danmark, hvilben Sigfrid besobte på sin fard till Sverige, leide bevisligen till år 1014, eliuru Islandarne orått låta bonom aflida redan 1009. Sigfrid bunde således ej sednare ån 1014 komma från England. En- ligt legenden begaf lian sig forst till Vårend; ocb ej fdrr, ån han der såg sitt utsåde blomstra, begaf han sig till Olof Sbot- konung. **) Wiesclgren gissar, att Sigfrid ej bommit från York, såsom formåles i legendeny utan att detta år en felabtig af- sbrift i stållet for Cork, ett af de Irlåndsba småriben, som nu innehades eller nyligen innehafts af en Sbandinavisk kun- gagren. Vid denna tid voro Lodbrobidernas åttlingar uti Ir- land Christna, och bunde val ej ha fttrgåtit, hvarifrån deras fåder boimnit, samt onskat sånda dem en missionår. Milred, Sigfrids bunglige gynnare, år ett narnn, som tråffas hos Spren- gel och Bromion. Jfr IV y Smål. Beskr. I. 2i>4', 527, 515*

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100