16 tillfålle, men anmårkningen liar sin fulla tillåmplighet åfven har. Då vi tillåtit oss yttra en tvekan om Olofs sann- skyldiga nit for kristendomen från den tid, då han in- giek forbundet med Sven, till dess han kom i beroring med Sigfrid, så bore vi afven anfora andras tankar i samma fråga. Horom bå forst Reuterdahl: ”Få vi sluta något af de forhållanden, i hvilka Olof Skotkonung be- fann"sig, så skulle vi tro, att han af de furstars exem- pel, med hvilka han stod i forbindelse, och hvilkas seder och lefnadssatt han synes hafva varit benågen att efter- hårma, blifvit formådd att emottaga dopet” (hvilket Reu- terdahl låter forsiggå vid den af Haflenberg antagna tiden). Lagerbring yttrar: ”Gud år allena hjertans ransakare, men for ofrigt ser det ut, som man har ej mycken fog att upphoja Olof for sin omvåndelse.” Lagerbring låter enligt Diarium Minoritarum Olofs dopelse uppskjutas till 1008, hvilket, såger han, kom- mer ganska val ofverens med andra omståndigheter. På hvad sått denna dfverensståmmelse visar sig, forbigår han dock alldeles. Nyssnåmnde Diarium, tillika med Prosaiska och lilla Rim-Kronikan, uppgifva 1108 såsom dopelseåret. Felaktigheten i ett sådant årtal ligger oppen for hvem som helst och anmårktes redan af Ericus Qlai. Lagerbring åndrar detta helt enkelt, på eget bevåg och utan några skål, till 1008, hvari han foljes uti forstå tomen af Scriptores rer. Suec. (I den andra tomen foljes Hallenberg). Hallenberg vill afven for sitt ånda- mal begagna denna på det hela foga maktpåliggande upp- gift, och foreslår, att i stållet for de Romerska siffrorna mcviii = 1108 må låsas cmxcviii = 998. Denna ån- dring år dock temligen våldsam; och med mera skål kunde man såsom den rninsta mojliga åndring foreslå att vid det c, hvari tydligen felet ligger, blott tillågga ett omvåndt c (o), hvarigenom x uppstår, då årtalet biir tnxviii = 1018. Afven om detta årtal varit från ber- jar tecknadt med våra vanliga siffror, år storsta lilkhe- ter for dgat mellan talen 1108 och 1018, och dessa hafva således i begge fallen låttast kunnat forvexlas. Utan att lågga någon synnerlig vigt vid denna konjektur och hela denna anteckning, hvilken sednare dock år det enda, hvarefter så vål Lagerbring som Hallen-

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100