26 hvilket ord då omfattade alla lander mellan Eider ocli Elbe, men Nordalbingien var icke mer någon del af Tyskland. Icke så langt derefter blef det annorlunda. De ty- ska folken uppreste sig mot det fråmmande påtvingade ofvervaldet; lyckligt afskuddade de sig det; stader och furstar hollo tillsamman, och dertill de ditmarschiske bonderne; de återvunno och de forsvarade sin ursprung- liga nationalitet. — Men Nordalbingiens namn nioter oss nu icke mera i historien. Vid sidan af hvarandra stodo nu de, holsleinske grefvarne; staden Liibeck, som helt och hållet undandragit sig deras ofverhoghet och åtnjot riksfrihet; och Hamburg, som stråfvade efter en dylik oafhångighet; derjemte Ditmarscherne, under den brem- iske erkebiskopens ofverhoghet, dock foga inskriinkla i deras årfda friheter och egendomliga fdrfattning; jemvål lånderna vid Elbe, hvarest redan Lauenburg hade upp- stått, voro nu tyska, och forblefvo under de sachsiske hertigarne, hvilka Toga fbrmådde att forsvara något an- nat af sina gamla rattigheter; i dessa nordliga trakter. Allt mer och mer skiljdes dessa lander från hvarandra; till en ståndigt starkare sondring lutade allt i Tyskland. Om ett Nordalbingien var nu mera icke något tal. Nam- net hade icke haft någon politisk betydelse; nu forsvann det ur historien*). Och vi mana det tillbaka och utstråcka det bfver de gr'a'nsor det af Sider omfattade? — Vi tro oss hafva rått dertill, och mena att det icke bor forarga någon. Mycket har likvål sedermera i denna vag lyckats de nordliga tyskarne, så val staderna som furstarne. Vida utofver rikets gamla grånsor hafva de utstråckt sitt in- flytande, sin makt. Jag talar icke derom, att det dan- ska riksrådet måste gora konungavalet beroende af en tysk stads samtycke. Sådan ofvermakt forgick, liksorn Waldemars ofverherrskap hade forgått, men någonting langt vigtigare och fortbestående skedde. Det tyska ele- mentet framtrångde nu såvål mot ostern som mot nor- den, nemligen lyskt språk, tysk bildning, och med dem *) Blott inom litteraturen bibelioll det sig; så iiga vi en Cbronils der Nordelviscben Sacbsen från 18:de årh.; Slaatsb. Mag. IV. 543.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100