29 af Odr, hvilket ord betecknar fornuft och poesi; bety- der således således poetik, anvisning till skaldekonst. Forfattarens afsigt med den forrå delen har varit att fprklara de poetiska hånsyftningar, som rora mytiska eller historiska saker; han har derfore dels hemtat be- råttelserna såsom utdrag ur sångerna, dels uppdiktat eller utbildat dein, der sångerna ej varit tiilråckliga. Det år tvist underkastadt, om detta arbete helt och hållet eller till någon del hårror från Snorre Sturleson, en fråga, som imedlertid for vår undersokning år helt och hållet likgiltig*); i och for sig år det val icke osannolikt, ehu- ru det å andra sidan icke låter sig nekas, att arbetet se- dermera blifvit omarbetadt och utvidgadt**). I de nordiska folkens religiosa begrepp har det krist- liga och hedniska elementet på ett hogst underbart satt tidigt sammanblandats. Hedningarne upptogo många krist- liga begrepp och forestållningar, och likasom inympade dem på sina åsigter; detta forhållande forklaras helt na- turligt ^af det sått, hvarpå kristendomen i norden infor- des. Arhundraden igenom årades de hedniska gudarne jemte frålsaren och helgonen; kristna och hedniska fa- miljer lefde på Island och i Norge jemte hvarandra, och om tron sondrade dem, så sammanforde dem åter slågt- skapsbandet, kårleken till fåderneslandet och landsmanna- skapet, hvilka under ett strångt klimat alltid hafva måg- tigare inflytande. Det hånde åfven, hvad annorstådes så ofta varit fallet, att personer, som en gång blifvit omvånda, åter ofvergingo till hedendomen. Redan forr ån kristendomen prådikades i norden, fdrefanns en sådan gemenskap mellan kristna och hedningar, hvarpå såsom exempel foljande beråttelse må tjena: broderna Egil och Thorolf hade lange irrat omkring såsom åfventyrare, och derunder bort att konung Athelstan af England be- hofde soldater; de besloto derfore, i hopp om en stor *) ”Snorra- Eddan framstaller den gainla liedna-vislieten nfvcrkufvud i en lika oredig, som ytlig uppfattning; och dess- utom hafva de kristna redaktorerne der inblandat åtskilligt af egna forestallningar och forslagsmeningar”, sager Atterliom, Svca XII. 175. (Utg:s anm.) **) Nyerup i cn afhandling uti Scand. Literatur Selskabs Skrifler 1807, 2. och P. E. Muller iiber die rdeclitheit der Asalehre hafva utfiirligt utvccklat och belyst Edda-litteraturens historia.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100