ns har kan du se det, konung, på de skor som jag har på mina fotter. Han afdrog derpå jernskorna, de voro of- vanpå ganska tjocka, men under alldeles utnotta. Ko- nungen sade, det ar en måkta lång våg; vi gora båttre om vi vånda om och icke forhårja det romerska landet. Uppenbart år det, sade konung Olof den helige, for hvilken Nornagest omtalade sina åfventyr, att de helige månnen i Rom icke onskade deras infallande, och anden måste varit sand af Gud, emedan de så hastigt åndrade sin forstå tanke, och icke fdrstorde Jesu Kristi heligaste stad Rom. Straxt derpå såger Nornagest, att han varit hos många hjeltar och konungar; jag var också, fortfar han, hos konung Lod ver (Ludvig) i Sachsen, och blef primsignad, ty annars vågade jag icke uppehålla mig der, hvarest kristendomen herrskade; och detta behagade mig på det allrahogsta*). Inforandet och utbredandet af kristliga ideer till och med ånnu innan kristendomen var allmån, och deras inympande på de inhemska åsigterna och traditionerna,' ar således faktiskt bevisadt; detta påstående bekråftas åfven vid ett nårmare betraktande af de mythiska dik- terna, af hela fabelkretsen sjelf. Det synes vid forstå påseendet visserligen underligt, huru de kristne andlige kunnat låta det ske, att de gamla hedniska gudanamnen fortfarande brukades och besjongos; det år likvål histo- riskt visst, såger man, att kristendomen och medeltidens mnnkvåsende. icke voro skaldekonsten sårdeles benågna, och att missionårerne hade annat att gora ån bilda skal- der*). Denna omståndighet fdrtjenar att något nårmare skårskådas, emedan man vanligen derpå plågar åberopa sig, for att bevisa de mythiska sångernas ålder, och att den såkallade nordiska mytologien verkligen utgjort folk- tron. De forstå religionslårarne forforo med mycken skon- samhet, de nedrefvo intet ined våld, utan sokte att små- ningom undantrånga det gamla; derfore bibehdllo sig de hedniska bruken vid sidan af de kristna, hvilket så mån- ga mårkvårdiga exempel bevisa. Men man kan af denna omståndighet draga en annan helt naturlig slutfoljd; cle- rus tålde just derfore dessa underliga myter, emedan de *) Hos Bjorncr, p. 23 och 24. Muller, iibcr die Aechtheit der Asalelirc, 17. 5 a.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100