57 Betraktar man den nordiska mytologien narmare, så upptåcker man snart de mest olikartade elementer, som i den blifvit sammanblandade, ocli man ofvertygar sig lått, huru allt sammanhang måste fela, och huru de oforklar- ligaste motsågelser sarskilda myter emellan forefinnas. 1. En del har utan tvifvel blifvit lånad från folktron, men denna har blott lemnat det forstå grundamnet, som sedan på det friaste och inångfaldigaste sått blifvit utbildadt. Forestållningen om dvergar och elfvor t. ex. år folktro, men anledningen till skilnaden rnellan svarta och hvita elfvor hårror synbarligen från den kristliga fdreslållnin- gen om goda och onda englar. Utomdess står åfven folk- tron i motsågelse mot de mytiska forestållningarne; man finner icke ens något spår till de vigtigaste af dem; Norr- månnen t. ex. veta ej något om iVorwor, men deremot kånna de ganska val odet, det de kalla Latjna, och som efter deras mening år fast beståmdt och oåterkalleligt’). 2. Ofveralit hafva kristliga ideer tillkommit; hela kos- mogonien erinrar om den mosaiska beråttelsen; begrep- dcrne och i synnerhet de andlige tillåta dikternas behandling på det sått, att man iche forsmår hvad de gamle hafva nyttjat, utom så vidt de andliga bockerna forbjuda det, ty det år na- turligt, att man nu år mera nogråknad , sedan låsningen mera ån forr utbredt sig”, I detta yttrande, som for o frigt ingen storre vigt bar ån hvarje annan lårds enshilda mening, då det icke undcrstodts af några skål, finner jag en bekråftelse på de hår ofvan utvecklade åsigterne: 1. det såges uttryckligen att de gamle skalderne for sina beråttelser, binamn o. s. y. icke lånade från folktron, utan uppdiktade efter godtycke; men buru det forhaller sig med skaldernes alder, har i foregående undersok- ning blifvit upplyst, och blott efter den allmånt berrskande fdr- utsåttningen tillbakafor Olof Ilvitaskald dem till hedendomen. Åfven de kristne skalderne funno ingen betånklighet vid att betjena sig af mytiska liknelser, hånsyftningar ocli beråttelser, emedan de utgora skaldekonstens grundval och våsen. 5. I bdr- jan kunde så mycket mindre någon betånklighet hårvid uppstå, som intet Verkligt religiost innehåll tillkom dem, och skalde- konsten blott sysselsatte personer, som dervid icke kunde taga någon anstot, emedan de visste hvad deraf vore att hålla på; men nu år storre forsigtighet nodig, emedan låsningen blifvit allmånnare; man måste således i poesien hålla en viss måtta, och icke ofverskrida de lagar, som de andlige hade gifvit. Det vore nu intressant om vi visste något nårmare om dessa fore- skrifter; men ingenstådes finnes någon upplysning derom, och yttrandet måste sannolikt forstås blott i allmånhct. *) Strom II. o4i.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100