6 Ericus 01 ai antager, utan anforda skal, att Olofs dopelse skett redan Sr 956. PS kritikens nuvarande standpunkt behofver man hårvid endast anmarka, att Olofs fodelse ej kan skjutas langre tillbaka, an till §r 978, såsom Neikter*) visat. Den i så många af-, seende orattvist bedomde och for ifrågavarande tidehvarf ingalunda forkastlige**) Johannes Magnus har visat en beromlig takt och varsamhet uti att ej folja sin fore- gångare; han uppgifver nemligen ingen kronologi for Olofs dopelse. Olaus Petri deremot såtter dopet till år 980 eller något sednare. Formodligen har han blifvit dertill ledd af en anteckning på ett manuskript af Sigfrids hi- storia, hvilket Baazius på sin tid egde ochåfvenBen- zelius nåmner, hvaruti uppgifves, att Sigfrid nåmnde 3r anlånde till Vårend. Men anteckningen år yngre, ån det dfriga manuskriptet, och visar således endast, huru någon sednare lasare forestållt sig forhållandet. Laur. Petri skrifver 989 (måhånda tryckfel for 980) på inga uppgifna skal. Messenius lemnar i forstå boken af sin Scondia några osåkra underråttelser om Olof Skot- *) I dispntationeis: de ælate Olai Skottkonung, rum capes- seret regnum, Ups. 1800. Hans fodelse kan ej såttas fore 976 enligt Christiania Litteratur Tidende 1846 sid. 172. R euterdahl, Eiyrkohist. I. 284, gor på grundade skål san- nolikt, att Olof ej kan vara Todd forr an på 980-talet. Ro- senhane antager år 986. Andra beståmma sig for en ånnu sednare tid. **) Jfr W i es el gren, Ny Smålands-Beskrifning, 1.254 ff., der det beter: ”Vår Svenska Saxos, Johannis Magin skil- dring af Sverige i nionde seklet år vida mer enlig med Euro- peiska historien, ån de Islån dska sagor befinnas vara, som vunno kano ni sk t anseende, då Joh. Magnus blef en A po- lt ryph åfven i det hånseendet, att ingen vågade citera honom... , Såkert skall dock ingen kritik bevårdiga Joh. Magnus med en — granskande forkastelse. . . . Tiden upptages dertill allt for mycket genoni beståmmandet af de islåndska genealogiernas åratal eller uppgorandet af huru många folkrika familjer med alldeles samma namn och karakterer få lefva i mediet af både 8:de och 9:de seklerna. . . . Måtte Theologerne all tid tro så fast på Bibeln, som våra lårde nu ett sekel trott på Islåndnin- garne!” Lagerbring erinrar redan (IV. 156) betydelsefullt, att Joh. Magnus ”i vår tid ffir åtskilliga orsaker låses nåstan intet.” Olof Skotkonungs dod låter Joh. Magnus intråffa år 1918 , och misstager sig således blott på tre år, eller Hka mycket som Geijer, enligt Bergfalks undersokning (se nedan).

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100