63 Romarne fdrsåtta dem: Strabo kånner dem soder om Elbe, sedan åfven såsom det synes norr derom, Tacitus bred- vid Chaukerne in utraque ripa sc. sinus, hvilket blott på det satt kan forstås, att ban, såsom hans hela upp- stållning visar, hade en karta framfor sig och menar Nordsjons Elbe och Ecke. Plinius låter dem intaga hela , halfbn, Ptolemæus såtter dem helt och hållet norr om Elbe, och Monumentum bredvid Semnoner och Charuder, men menar val hvad Plinius såger. Så forledande det nu vore med anledning af detta fdrhåliande och den omståndigheten att orts- och,folk- namnen i ostra Tyskland och i det egentliga norden så ofta svara mot hvarandra — såsom Rugii och Rygir, Harudes och Hordhar, Gothones och Gauti o. s. v. — att hår fullfolja frågan om landets befolkande och den tyska stammens utbredning, och dervid vidrdra Rudolf Keysers afhandling Om Nordmændenes Herkomst og Fol- keslægtskab i Samlinger til det norske Folks Sprog og Historie. Bb. VI. Christiania 1858, så vilja vi dock ånnu uppskjuta dermed. Alla de nåmnda folken hora till Sueverne: ånnu i Scopesv. kalias Holsteins invånare med detta namn, och deraf har såkerligen vårt Schwabstedt vid Eidern i Schles- wig, hos Neocorus Swavestede, erhållit sitt namn. Leo, ofver Beov. s. 52, kunde redan af Ptolemæi uppgifter sluta att vår halfo blifvit befolkad soderifrån. Sedan har han i sina Rectitudines 1842. genom uppvisande af ofverensståmmelsen mellan sydtyska, fornåmligast badiska ortsnamn och angelsachsiska velat draga den slutsats, att Sydtysklands och Britanniens kolonisering hafva utgått från samma trakt, blott vid" helt olika tider. En under- sijkning af våra ortsnamn, så svår den an år genom den stork bristen på verkligt garnla urkunder och deras kring- spriddhet, och så stympade och otydliga de ånnu till- finnandes åro, biir likval nodvandig — Leo har alldeles uraktlfitit den — och vi skola afven fdretaga en sådan såsnart urkunderna blifva oss tiligångliga. Som vi for- moda, skall detta ånnu fullståndigare visa sambandet mellan stammarne och deras serskilda folk. Och det skall afven i allmånhet visa sig, att den tyska folkvandringen och utbredningen skedde i rigtningen från norden mot sodern och icke tvertom. Hvarom vidare långre ned.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100