G7 land alldeles utan vårt tillgorande årq bi'behållna: for det ofriga Tyskland måste man beklaga deras nåstan full- ståndiga forlorande såsom en ieke ringa forlust. Men i det stållet har man der likvål gamla historiskt trovårdiga kriinikor. Såsom Danskarne tiliegnade sig fremmande egendom och erhollo vårt land, så idkade åfven Angler och Sachsare i England århnndraden igenom sitt gamla vårf. Shakespeare fann till och med annu åmnet for Hamlet i folkets mun*J. Genom den flit och den upp- mårksamhet man under de sista åren, isynnerhet sedan Kembles nya utgifvande af Beovulf och Vandrarens Sang (London 185S. II. voll. 8.) egnat den angelsachsiska poe- sien, har mycket vunnits for vart lands åldre historia: framfor allt genom utgifvarens egen moda och genom Heinr. Leos skrift om detta poem, Halle 1859. Ett- miiller har fortjensten af enskilda vigtiga kompletterin- gar, i sin ofversåttning, Ziirich 1810. Serskild tack år man honom skyldig for den enligt Dahlmanns och Vilh. Grimms ord for kånnedomen om folken så vigtiga Van- drarens Sang, Scopesvidsidh , Ziirich 1859. Lappenberg, i eh recension ofver Leos Altsachs. und Angels. Sprach- proben, Berl. Jahrb. flir wissenschaftl. Kritik, Aug. 1858, var likvål hans foregångare. Tidigare arbeten af Thorkelin, Grundtvig, Outzen (Kieler Blåtter 1816) åro nu- mera foråldrade; en båttre språkkånnedom, djupare insigt i sagans historia och poesi gåfvo båttre resultat. Men ånnu felas dock mycket. Åtskilligt har blifvit tillagdt af Benj. Thorpe i hans upplaga af Exeter-Codex, London 1842, som utom annat åfven innefattar Scopesv. (Scopestale). Vi vilja nu forst samrnanstålla de inhemska uppgifterna om låndernas namn, och derefter nårmare inlåta oss utj *) Den vanliga meningen, att Saxo hår vore liållan, år i sig sjelf orimlig. Den soin Lånner folhsagans historia och såttet for dess fortplantande, shall aldrig låta ofvertala sig, att hela ntbildningen af Uamletssagan hos Shahespeare tillhor den stoVe shahlen ensamt. Hon hår spår af ett månghundraårigt fort- lefvande. Från Saxo till Shahespeare shulle utan någon toi- raedling af sagan ett otånhhart svalg finnas. Visa sig val hos den sistnåmnde ens de låttaste spår af den fårglå‘1 gning, wpp- fattning o. s. v. som harahteriserar Saxos framstållning? Och docli fornehade shalden aldrig i så hog grad sina hållor, ej ens vid den friaste behandlingen af sitt ånme.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100