7 konung och såtter hans dopelse till Sr 995. I tolfte boken at samma verk — hvilken innehåller råttelser vid de foregående och utmårker sig for en på denna tid ganska hedrande kritik, hvarigenom han står hogt ofver den sednare Rudbeckska perioden — åndrar han nåmnde uppgift, utan att anfora några skål, till 999. Formod- ligeir har hanhemtat detta årtal från Jacobus Gislo- nis, med hvilken Kan likval på nåmnda stalle tvistar, yttrande, att denne "naufragium facit veritatis.” Jac„ Gislonis uppgifver, att Olof den helige blifvit Olof Skot- konungs måg år 999; och då på några stållen, såsom i minsta Rimchronikan och Breviarium Lincopense, såges, att den nygifta dottren foranstaltat om presters såndande, hvilka ddpt fadren, så har man beståmt kronologien for dessa båda håndeiser till samma år. Messenius visar nu omojligheten af giftermålets intråffande år 999; men bi- behåller, troligen af ovarsamhet eller oprofvadt, upp- giften om dopet vid samma år, helst der emo t inga be- tånkligheter for tillfållet uppstodo. På samma stålle anmår- ker han Laur. Petri uppgift såsom felaktig. Vid denna meuing stannade man alltsedan, intill dess Islåndska litteraturen borjade blifva nårmare bekant. Ur munkarne Odds och Gunlogs sagor om Olof Trygg- vason hemtade man då den underråttelsen, att dennes hofbiskop Sigurd efter slaget vid Svoldern rest ofver till Sverige och ddpt dess konung. Man ansåg, att detta borde kunna hafva forsiggått ungefår ett år efterslaget, således år 1001, hvilket efter Wilde och Dalin blef allmånt antaget och galide till dess Lagerbring upptrådde. Denne skrifver (1.521): "Efter en gammal dagbok har Olof Skotkonung blifvit ddpt 1008, hvilken råkning kommer ganska val ofverens med andra omståndigheter.” Denna åsigt borjade då uttrånga de forrå och återfinnes afven hos Riihs samt i forstå tomen af Scriptores re- rum Suecicarum. Men Hallenberg framstod såsom en våldig veder- sakare af Lagerbring. Wilde*), Lagerbring, Celsius och Fant hade antagit, att hofbiskoparne Jon Sigurd och den engelske Sigfrid voro en och samma person, hos *) AnraSrhningar till Tufendorf, sid. 392.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100