84 dras i det fragment som behandlar slaget vid Finnsburg); han måste svara en dyr ed, ocli Hildeburg till forsoning ofl'ra sin egen son på den slagne Hnafs (hennes broders?) bål: den arma qvinnan ser sin hela slagt tillintetgjord. Men Hengests dfverinod tvingar Finn till list och ny troldshet; han dodar honom. Då komma Hunlåfingerne, visserligen Hengests anforvandter, Gudhlåf och Oslåf, slå Finn ihjel, fdrstora borgen (Finnesheim), plundra och bortfora hjordar och skatter, och dervid går den bekym- rade, ”rniirka” qvinnan med under till forderf. Har denne Oslåf hår ofvan af oss blifvit rigtigt ansedd for Oswine, Edvernes furste, så år hernvistet for Hunlåfingernes slagt f'unnet; och vi kunna i denna till storsta delen fdrlorade hjeltedikt skåda en långvarig omskiftande strid mellan de egentiiga Frieserne på den ena sidan, och Chaukerne, Edverne, Hdeingerne och Hunlåfingerne på den andra; de heta nu for tiden Mord- och Ostfrieser. Men den nårmaste berdring måste man i alla fall antaga mellan Hunlåfinger och Hdcinger. En rad andra hjeltar tyckes åfven hafva i dikten blifvit inllåtad: åtminstone Helm Wulflngernes furste, som nåmnes jemte Hnåf. Wu’ifin- gerne åro en mytisk slågt, ldrekommande i många sagor hos Gother, Langobarder? och Norrmån. Hos Beovulf stå de i fjendtligt fdrhållande till Danskarne: de bo vid liafvet; Wulpingerne bodde vid Rhens mynning och Schel- de*'). — Wald, namnet på en \ydingernes furste, lik- nar det fullståndigare skrifna Folcwald: hjeltens namn ledde sin upprinnelse från bimmnet på en gud. Woin- gerne**) måste hafva varit invånare på den gamla du och landskapet Wangia , Wanga, Perz 11. 237, 585, det nuvarande Wangeroge och Wangerland; jfr det angelsachs. lid i stållet for hang. Ett g år bortfallet. — Wdd (gam- malhdgtyska Wnot, Wuoto, Wuotan) herrskade ofver Thiiringarne, hvilka icke kunna vara några andra ån de nederrhenske. — Nu f'oija Sæferdh Syegernes lurste, och *) Warnkiinig Flandr. Rcclilsgescli. XI. I, s. 88. Itimliglvis horde ej Ellnuiffer toihlanda jllerewioingas, ReoTulf t. 8!>7, med desse. De aro den mot Ilygefae fiendt- liga slagt, genom hvilken lian taller. Således ar sannolikt det.osakra namnet i håndskrifterne blott en korruption af iiam- net på de Merowingcr, till hvilka Thcudehert, llygelåcs hcsc- grsre, borde.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82
(83) Page 83
(84) Page 84
(85) Page 85
(86) Page 86
(87) Page 87
(88) Page 88
(89) Page 89
(90) Page 90
(91) Page 91
(92) Page 92
(93) Page 93
(94) Page 94
(95) Page 95
(96) Page 96
(97) Page 97
(98) Page 98
(99) Page 99
(100) Page 100