ostgothiska Tetraxiterna qvarblcfvo val i sitt land vid Mæotis och Neder-Don samt blefvo hunniska undersåtare; mon en del flydde med norden. Ju mer Hunnerna ut- bredde sig, desto langre drog sig Oden med sitt folje mot norden. Han begaf sig derfore till Ryssland, der sedan Gardarike eller den Novgorodska slaverstaten grundades. Derpå vande han sig åter mot sydvest, tågade i lika stråckning med Ostersjon och kom till norra Nedersach- sen. Icke heller der stannade han sjelf, utan qvarlem- nade blott några af sina soner, som nedsatte sig i Hol- stein och Jutland, och, aktade så val for sin hårkomst som sina krigiska egenskaper, af Sachserna valdes till hår- forare. En af dem skall ha hetat Vegdeg 1. Vekta (ål'ven Vekdek, Bekdek &c. jfr foretalet till Edda), från hvilken de båda bekanta angelsachsiska hårforarne Hengst och Horst harledas. Oden fortsatte sin resa och kom till Pyen. Emedan han der uppehållit sig en tid, kallades deraf on Odens o (Odense), hvilket namn hufvudstaden annu bevarar. Derpå begaf han sig till Seland. Skiold, den ryktbaraste af hans soner, nedsatte sig och bodde i Leidre. Åndtligen reste Oden med sina drottnar till Sverige. Invånarne der voro redan då germansk-vandal- ska Sueoner och Gother i medlersta och sodra, samt Fin- nar i norra trakterna. Båda nationerna voro helt och hallet obildade. Derfore forvånade dem Oden så mycket, då han gjorde bruk af åtskilliga från sydbstra Europa medforda kunskaper, for att derigenom så val bilda sina nya grannar, som gora dem af sig beroende. Deraf ha de lojliga fabler uppstått, som man upptecknat om hans foregifna konster. Oden låt sig fbretrådesvis angelåget vara att genom utbredande af en båttre religion gora sina nya underså- tare mildare och sedligare. Han lårde sjålens ododlighet och kallade de tappres kommande hem Valhall. Jag finner i beråttelserna om Odens låra och åtger- der några spår af kristendom. De stora festerna på vin- ter och vår kan man anse såsom hårmning af de krist- nes jul- och påskhogtid; synnerligen den forrå, helst åf- ven de kristne då firade ett slags saturnalier. De upp- gifter, som i Edda forekomma ofver de gamle skandina- Vemes religion och mythologi, innehålla ånnu flere och

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82