50 hade redan blifvit ett medel, som drog skilda stammar fastare till hvarandra, ja bildade ett slags enhet mellan dem: ett eget preltstånd hade redan afsondrat sig, och det fanns redan vissa allmånna gudomligheter, som likval icke voro desamma hos alla stammarna. Namnet Asar, Asinnor, hvarmed i allmanhet de nordiska gudarne be- tecknas, ar af sednare uppkomst, sedan hos munkar och larde ett system hade utbildats ofver nordens befolkning från Asien; derfore synes ordet så isoleradt, i en så be- ståmd betydelse, uti ingen beslågtad dialekt återkom- mande, och går åndtligen i det Iefvande språket fullkom- ligt under *). Gudanamnens antal ar i de historiska ur- kunderna ytterst ringa; Islåndarnes och Norrmånnens for- nåmsta guddom var Thor, Svenskarnes, Danskarnes och Nordtyskarnes Oden eller med tysk aspiration Wodan; dessutom anforas ånnu Frey (Adams af Breinen Fricco) och Niord. Man hade bilder af dessa gudar, plumpa och oformliga, så goda ett obikladt folk kunde fdrfårdiga dem. Thor afbildades, enligt Snorre, i dfvermensklig storhet, med en hamtnare i hånden; biblen var ihålig, stod'på ett postament och var utsmyckad med guld och silfver; fyra brod och dask i proportion dermed framsattes dagligen for honom; då en af Olof Tryggvasons tjenare nedstbr- tade idolen, hvimlade innandomet af råttor, odlor och an- *) Alla beslågtadc spår åro dels for mycket enstaka , dels fiir mycket siilita (fir att kunna bestå n.ot den i texten inedde- lade åsigten : for att ej fortiga hvad som lian ha en betydelse, vill jag an fora allt hvad som ar mig bekant. I några trakter af Norge brukar man, vid varning till någon, utropet As! (Stroin: Beskrivelse over Sfindmor SOS). Jcmffirelsen biir myc- ket siikt. — Jornandes såger, att Gotherna efter den stora se- gern ofver Bomarne under Domitian kallade sina store for balfgudar, d. a. Anses; imedlertid år åfven denna uppgift af ingen betydelse, då sammanhanget mellan Gotherna och den skandinaviska stammen alldeles ej kan bevisas. — Hos Uiphilas (som Grundtvig, Nordens mytologi, Kjobrnh. 1800, s. 14 me- nar) forekommer intet dylikt ord; ty Fan, berre, som de gamla upplagorna ha, har enligt Gordons rigtiga amnarkning blott uppstått genom den missffirstådda forkortningen Fa ffir Frauja (det angels. Freah). — Fullkomligt utom all jemffirelsc synes mig det etrusciska Æsar (Suet. Oct. 97) ligga. Så mycket ar sa- liert, att namnet Asar, så snart det betecknar Asiater, eudast kan vara lånadt af folk, som dermed betecknade IWvsien, eller begagnade det i en collektiv mening.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82