31 dra djur, som formodligen tillegnade sig offertributerna. I'1 dr ofrigt var gudakretsen ej så ta tt sluten, att ju ieke iifven hvarje enskild kunde dyrka ett sårskildt gudomligt våsende; de otvetydigaste spår finnas, att, oaktadt man redan hade hufvudgudar och nationaltempe!, rnånga indi- vider dock dyrkade serskilda fetischer; så offrade t. ex. en norsk stamkonung Ragvald åt en ko, islåndaren Brandr åt sin hast Freyfur; andra dyrkade till och med stenar, måhi'nda såsom underjordiska skyddsgudars hemvist. Tron på vasen af detta slag, land vattur, fylgur, elfvor o. s. v. var allma'n och har ånda till våra dagar bibehållit sig hos alla nordiska folk. Norrmånnen forestålla sig Alferna så- som små nakna piltar med obråttade hattar på hufvudet; de tro att dessa med sin andedragt kunna skada menni- skorna och åstadkomma sjukdomen alvgust, ehuru enligt andra denna sjukdom uppstår, om man kommer till ett stalle, der alfen spottat eller kastat sitt vatten *). Man kaliar dem iifven underjordiska, de bo under vissa hogar, lius eller tråd; for ofrigt likna de fullkomligt vanliga men- niskor, men åro till fårgen blå; understundom bortfora de menniskor, som antingen alls ej återkomma eller ock såsom vansinniga. Vissa hoga tråd få enligt allmogeus tanka ej afhuggas for att icke reta de underjordiske till vre- de; flera kvrkor ha af dem blilvit flyttade till ett annat stalle, om deras grannskap var dem till last; vissa hus måste ock alltid blifva på samma plats, om man vill undgå olågenhet af de underjordiske. Islåndarne ha en vida mer utbildad forestilllning, som ej återfinnes hos någon annan stam. Alferna hilda en underjordisk stat af samma in- rattning med den islåndska på jorden. De stå under en ståthållare, som hvartannat år med någon af sina under- såter reser till Norge, der ofverkonungen har sitt såte: den forrå for att lemna upplysning om folkets tro och horsamhet, den sednare bfver myndigheternas forhållande; anklagas de sednare for någon forseelse, så afsåttas de. Framfor alla dygder ofvar alffolket råttvisa och billighet. Derfore, ehuru det år mågtigt i ord och onskningar, ska- dar det ej utan forolåmpning menniskan. Nyfddda och *) Strøm, beskriv, over Sondinor I. 837, bvarifrån øfvcn det øfriga om den norska fotktron ar bemtadt.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82