54 sina kastspjut, ansågos for verktyg, som elfvorna begag- nade till utforande af sin håmnd, ocb kallades elfbåge- hufvud (elf nrrow heads). De grofva stridsyxorna af brons tillskrefvos åfven deras arbete. Ofta horer man dem arbeta i klippor ocb bergbålor. Backen i Beaumont t. ex., som genomloper många afgrunder ocb hålvagar, år beryktad såsom en uppehållsort for elfvorna; de urhål- kade och rundade stenar, som uppkomma genom ndtning i dess stroinfåra, kallas af folket elfvornas bågare och skålar. Det anses for farligt att gå forbi sådana stållen utan att genom en ceremoni afvånda elfvornas ogunst. På berget Minchmuirs spets i Peebleshire år en kålla, kallad ostkållan, emedan fordom vandrare brukade ditkasta en bit ost till offer åt elfvorna, åt hvilka hon var helgad. Deras vanliga drågt år gron, ehuru man på mossarne un- derstundom sett dem i klåder fårgade med bergmossa (lichen saxat.). De rida ofta i osynligt tåg; men tyglar- nas klingande Ijud forråder deras nårvaro. Vid sådant tillfålle låna de understundom jordiska håstar: deraf fin- ner man håstarne ofta om morgonen flåmtande och trotta. Elfvorna knåcka ock balsen af mangen skon vinflaska i de rikas kållrar. De ålska åfven jagtens noje. En ung matros reste nattetid från Douglas på tin Man; under vå- gen horde han buller af håstar, jågarnes halloh och vald- horn. Straxt derpå visade sig 13 gronklådda val beridna jågare: den resande fann så mycket noje i jagten att han foljde den och tiera mil njot af musiken. Forst vid an- komsten till sin systers hus fornam han den fara, hvari han svåfvat. De ålska mycket håstar; ja man beråttar till och med, att en elfva kopte en hast och efter betal- ningen med densamma sjbnk ned i jorden framfor sålja- rens ogori. Farligast åro de genom sin benågenhet att bortbyta barn, i afsigt att ur deras kroppar stjåla mensk- liga sjålar. Denna tro herrskar i synnerhet på Scotlands ostkust *). Åfven Angelsaohserna kånde elfvor och ha till och med en mångd namn for sårskilda klasser: muntelfvor, oreader, bergelfvor, moider, vuduelfvor, dryader, vylde- *) On tlie fairies of poputar supersfition, in the minstrelsv of tlie scottish barder II. Ii>7 ed. 5 Edinb. 1806.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82