elfvor, hamadryader, sæelfvor, najader, danelfvor, castali- der; imedlertid ha val dessa namn aldrig brukats bland folket, utan blott uppfunnits af de liirde for att ofver- satta de grekiska namnen, ty redan de åldsta bearbetarne af det angelsachsiska språket hade en marklig karlek for detsammas renhet och sokte återgifva de fremmande ut- trycken uti inhemska ord *). Den andra klassen undervåsenden bilda i Norge tlver- garne, som ansetts fagre fin alferne; de gdra folket intet ondt, men skalkas gerna: så borttaga de t. ex. verktyg och andra ting och återstalla dem med ett hånloje ofver ogarne, som lange sokte det forlorade och sedan ha det midt for nåsan. Deremot tror man, att de skadat boska- pen, om den år lam eller svag i benen: deraf uttrycket dvergslagne. Dem tillskrifvas åfven kanterna på berg- kristall, som allmogen kallar dvergasmide. Med dvergarne synes koboldar eller husandar beslågtade; i Norge kalias de Nissan man forestålier sig dem såsom små gossar, som i synnerhet vistas i stallet, och man ser dem gerna, eme- dan de bidraga till djurens vålstånd; larm och buller kunna de ej uthårda; man kallar dem åfven Nisse god drång; samma namn ha de i Sverige, der de dock åro allmån- nare bekanta under benåmningen tomtegubbar; man tror att de forråtta hvarjehanda husliga tjenster och framsåt- ter derfore for dem mjdlk och annan mat. På Fåroarne kallas de Niagrujsar, små varelser med en rod mbssa på hufvudet, som bringa lycka med sig der de vistas. Åf- ven for Selandsbonden åro Nissar bekanta: de åro klådda som han, och båra fore Michaelis liksom han en hatt, sedan en mbssa; de uppehålla sig i ladan ellerstallet, der de vårda djuren och vål fodra dem på grannarnes bekost- nad; vid hbgtider framsåttes åt dem mat. 1 Scotland bo de under troskeln och stå i vånskapligt forhållande till varden. De kallas Browney, kanske af deras klåders el- ^ Dessa namn finnas i Æ1 fries gamla glossar i fbljd med hans grammatik, som Somner I0S9 utgaf med sin diktionar, sid. 79. — Forf. erinrar karvid, att lian blott U|iptager den skandinavisk-germanska stammens fo 11; tro, men afven anforer Seotlands, emedan afven han liyser den mening, att i Lovrlaruls redan tidigt en germansk stain var inhemsk.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82