37 forhånden: boskap och i synnerhet hastar slagtades: med offerblodet besprångdes gudabilderna m. m. Afven menni- sko-offer forekomma, ehuru man sdkt neka livad som ar fullt ådagalagdt: om Danskarne af Dithmar af Merseliurg, om Svenskarne af Adam af Bremen, och om Normannen af Vilhelmus Gemmetieensis *). Hiirmed ofverensståmma nordiska urkunder: i Thors tempel stod ett stort rundt kopparkårl lor att upptaga de offrade djurens och menni- skornas blod; i narheten af ett annat tempel varensten, Thors-sten, hvarvid ryggen bracktes på de till offer be- Btiimda menniskorna **); dylika exempel fdrekomma ofta, ja Islandarne ville genom ett stort menskooffer beveka de gamle gudarne att skydda dem for kristendomen. Pre- sterna hade ett betydiigt inflytande; de tyckas tillika ha varit slagternas ofverhufvuden, och sålunda haft en yttre och en andlig magt i forening. 1 fortvaron efter ddden sågo nordiska folken en fdrskonad fortsattning af jordlif- vet; hjelten hade eviga strider, men inga sår dodade: och citer striderna vidtog det oalbrutna dryckeslaget: derfbre lemnades den dbde afven hans vapen och husgeråd, ja åfvenval hans alsklingshåst med i grafven: trogna tjenare dodade sig utan betankande på sina horrors graf, for att afven i detta lif tjenande folja dem. Så framstår de gamla nordiska folkens religion i verk- ligheten: med dessa uppgifter ofverensstiimma de utland- ska håfdatecknarnes och de inhemska sagornas underråt- telser: ofriga forhållanden stå ej dermed i strid. Ett så- dant folk hinde ej ha någon annan religion; hvem kan fbrestålla sig, att dessa ohyfsade krigare och sjorofvare hade ett vidlyftigt system af religiosa ideer, som till en del endast kunde harflyta ur en djupsinnig spekulation, att de egde en utbildad historia, en fullstiindig genealogi of- ver sina gudar? En klar, enkel religids åsigt, som fann sin grund och giltighet i hela deras lif, var ibr Norrman- nen tillfyllest, och en sådan framstår i den bild, som vi kunna erte ur de aktaste, ursprungligaste kållor. #) Hist. Norrmann. II. C. in Hist. Norm. scriptt. ant. 210, om orden Deo suo Thur huinanum sanguinem libantes tolkas hokstalligen. *#) Fiiinus Johann. I. IC, 22; enligt Uuasaga och Laml- namabok.

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82