forste Islandske historieskrifvare, men hans hufvudverk aro thy vårr forlorade* *). Gissur Halson (f 1206) hade besokt Ilom och utgaf en beskrifning ofver de lan- der, han sett, under titeln: «flos peregrinationis.« Snorre Sturleson (fddd 1178) dfvertriiflade alla islandska l'arde. Hans poetiska arbeten blefvo tidigt kande utom Island. Ar 1218 och 1219 gjorde han vidlyftiga resor i Norge och Sverige. Han egde kannedom om alla grenar af den då l'orhandenvarande litteraturen. I den latinska var han mycket kunnig: till bekantskap med den grekiska finner man hos honom intet spår. Val påstår Finnus Johan- næus det sednare, men utan att uppgifva någon grund. Hade Snorre forstått grekiska, så skulle han ej så for- vrangt grekiska ord, som då han af innodQo/Lios gbr Pa- dreimr. Formodligen hade han många underråttelser om Grekland af hemkomna Varingar, som lart sig en sorts grekisk patois**). Snorres brorssoner voro ock båda skal- *} Jfr Grundtvigs Mytliologi, 2 uppl. sid. 187. I Vitt. Akad. Handl. XI. 27 5 lases: ”EnIigt Seboning ar ett docu- ment af år 1224 den åldsta skrifna handling, Island kan upp- visa, och enligt Sturleson ? som sjclf lefde på 1200-talet, ar Are Frode den forste, som på denna 6 betjenat sig af skrift. (Mark, att han också då begagnade latinska språket). Men Are Frode, så val som hans samtiding Såmund, lefde endast i århundradet nåst fore Sturleson. Det år dessa båda mån, som vi ha att tacka for de enda kållor vi ega i den nordiska my- thologien, Eddorna, hvilka således sjelfva icke annat åro ån ganska fårska minnesvårdar från Munkflitens senare tidehvarf.5’ Några nyare, såsom den lårde Bergmann (i Boernes Tslandaises) anse den poetiska eddan yngre ån den prosaiska och forneka Såmund all åtgård vid densamma. Om Ares Schedæ skrifver Biskop Sordin i sina anteckningar: ’VAres Schedæ kunna aldrig vinna mitt fortroende. De hafva visst icke den ålder, som fore- gifves. Skalholts-editionen af 1688, den åldsta som finnes, år gjord efter ett exemplar, som visst år skrifvet efter Befor- mationen, och kanske 100 år derefter, ty både stilen och språ- ket hora till den tidpunkten. Cfr Formalinn ad Hist. Sturlo- nidis.” Ultj:s anm. * ) Både Jornandes och Paulus Diaconus hafva sannolikt varit kande af Snorre. Deri inståmmer åfven Biihs’ vedersakare P. E. Miiller. Båda dessa lorfattare forutskicka geographiska anmårkningar och begynna derpå det folks bistoria, som de vilja bcskrifva, med beråttelser om dess vandringar. Likaså Snorre. Jornandes skrifver, alt Tanais, som nedfaller från de Bipbæiska bergen (den kånda veridens slut), år grånsen mel'an

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82