47 ganska råa: først långsamt yttrade sig kristendomens mil- drande inflytande på desamma: de storsta utsv'åfningar voro ganska vanliga; sagorna åro uppfyllda med beråttel- ser om rofverier och de rysligaste våldsgerningar: sjelfva Snorre, hvilken af sitt oroliga och åregiriga skaplynne onpphiirligt invecklades i stridigheter, hade på det fruk- tnnsvårdaste sått fdrskansat sitt landgods. I de nidarosi- siske erkebiskoparnes herdabref bevitnas sedernas fdrderf: till och med de andlige voro ej såkre for misshandlingar, tempel och helgade platser betraktades ej såsom frista- der; åktenskapet ansågs ej på kristligt sått; från biskop Isleifs tid forekommer ett exempel på att en lagman ak- tade forst modren och sedan dottren, och qvinnorna må- ste tagas i kyrkans synnerliga beskydd for att undgå våld- samt tillegnande. Prelaterne klagade i synnnerhet ofver det forderlliga inflytande, som de stores och anseddes exempel ofvade på mångden. Att dessa varningar ej, så- som ofta kan vara fallet, åro allmånna, synes af hela de- ras innehåll: erkebiskop Eistein såger uttryckligen, att ogerningsmånnens namn åro honom bekanta och han vill blott for att skona dem ej nåmna dem; i några sednare bref anforas verkligen namnen. 13. Den fullkomliga frihet, som egde rum på Island, framkallade faktioner och inre sondringar. Norges konun- gar hade redan sedan lange forsokt att underkasta bn sitt vålde; de iakttogo hvarje tillfålle for att genom gunst- bevis skaffa sig anhångare hos de anseddaste Islåndarne. Kristendomen befråmjade denna afsigt; ty stodt och lyf- tadt genom en konungs storre magt, måste kyrkans och presterskapets anseende nodvandigt stiga: dertill kom ons afhångighet af erkebiskopliga stolen i Nidaros. Olof den helige sande redan vid år 1024 en infodd Islåndare, Tho- rarinn Nefulsson, for att uppmana sina landsmån att un- derkasta sig honom; men Islåndarne fruktade utlagor och beskattningar: de erbjodo sig deremot att lemna konungen skanker, om han ville hugna dem med sin bevågenhet. Det synes håraf, att Olof hade sitt parti. Sturleson lof- vade under sitt vistande i Norge Håkan V sin medverkan att ofvertala Islåndarne till underdånighet: han blef norsk vasall och ofverliopad med gål'vor och årebetygelser: men

(1) Page 1
(2) Page 2
(3) Page 3
(4) Page 4
(5) Page 5
(6) Page 6
(7) Page 7
(8) Page 8
(9) Page 9
(10) Page 10
(11) Page 11
(12) Page 12
(13) Page 13
(14) Page 14
(15) Page 15
(16) Page 16
(17) Page 17
(18) Page 18
(19) Page 19
(20) Page 20
(21) Page 21
(22) Page 22
(23) Page 23
(24) Page 24
(25) Page 25
(26) Page 26
(27) Page 27
(28) Page 28
(29) Page 29
(30) Page 30
(31) Page 31
(32) Page 32
(33) Page 33
(34) Page 34
(35) Page 35
(36) Page 36
(37) Page 37
(38) Page 38
(39) Page 39
(40) Page 40
(41) Page 41
(42) Page 42
(43) Page 43
(44) Page 44
(45) Page 45
(46) Page 46
(47) Page 47
(48) Page 48
(49) Page 49
(50) Page 50
(51) Page 51
(52) Page 52
(53) Page 53
(54) Page 54
(55) Page 55
(56) Page 56
(57) Page 57
(58) Page 58
(59) Page 59
(60) Page 60
(61) Page 61
(62) Page 62
(63) Page 63
(64) Page 64
(65) Page 65
(66) Page 66
(67) Page 67
(68) Page 68
(69) Page 69
(70) Page 70
(71) Page 71
(72) Page 72
(73) Page 73
(74) Page 74
(75) Page 75
(76) Page 76
(77) Page 77
(78) Page 78
(79) Page 79
(80) Page 80
(81) Page 81
(82) Page 82